Av Gunhild Arby

Det sägs att utan Benita Nilsson hade det aldrig blivit något nordiskt akvarellmuseum i Skärhamn. Nu står det där, tätt intill havet. Ett konstens kunskapscentrum, som inte bara lockat med Zorn och Dali utan också lyft fram bilderboksskapare och gett bilderboken konststatus.

Nordiska akvarellmuseet invigdes år 2000 och är i dag en av flera turistmagneter på skärgårdsön Tjörn, fem mil norr om Göteborg.

En gång var sillfiske och fraktfart tjörnbornas livlina. Nu är näringslivet mer varierat och turismen växande, delvis tack vare akvarellmuseet som dragit till sig andra aktörer. 2007 startade skulpturparken Pilane. Här kan besökare och får ströva fritt mellan konstverk och klippor med milsvida havsutsikt. Trendiga krogar och hotell har tillkommit, liksom kaféer med turistvänliga vyer. Och 2003 köpte kommunen historiska Sundsby säteri som blivit ett vandrings- och fikamekka.

Ingen huvudkandidat

Utbudet var betydligt magrare i början av 1990-talet när planerna på ett nordiskt akvarellmuseum drogs upp av föreningen nordiska akvarellsällskapet.

22 kustorter mellan Oslo och Köpenhamn förklarade sitt intresse. Till att börja med var Skärhamn inte med bland huvudkandidaterna, men det ändrades efter ett OS-liknande ansökningsarbete. Och när man väl tagit hem spelet 1995 kunde det verkligt tuffa jobbet börja: strategiska uppvaktningar av region- och rikspolitiker och målmedveten pengainsamling med Benita Nilsson och likasinnade drabanter i spetsen.

En tidig morgon i april har vi stämt träff utanför museet.

Ett tunt vårljus svävar över Skärhamns skepparhus och sjöbodar och över den hallonröda avlånga museibyggnaden i södra hamnen. En träbro leder över till klippön med de fyra gråtonade gästateljeerna.

Vattnet glittrar som besatt i viken bredvid och saltdoften kittlar näsan. Nordiska akvarellmuseet ligger granne med badstranden Gråskär, en lagun med vit sand och långsträckta träbryggor. Några klippöar utanför skyddar hjälpligt mot Skageracks vågor och vind.

Här blåser det nästan alltid, men just i dag är det blickstilla. Eller bleke, som man säger på västkusten.

Jättestolta

Tystnaden bryts när en buss dundrar in framför entrén. Ut väller ett tjugotal barn som föses in till den pågående Alfons Åberg-utställningen. En hyllning till en av Sveriges främsta bilderbokskonstnärer, Alfonsskaparen Gunilla Bergström. Strax före sin död sensommaren 2021 donerade hon de flesta av sina originalverk och skisser till muséet.

– Det är fantastiskt, säger Benita Nilsson. En bilderbokskonstnär som är så känd över hela världen och så väljer hon oss! Vi är jättestolta!

Badplatsen Gråskär ligger granne med museet. FOTO: Gunhild Arby

Det finns gott om turistvänliga vyer på ön, denna är från bryggan i Rönnäng. FOTO: Gunhild Arby

Nordisk modell för skolan

Ända från start fanns idén att nå ut till barnen. Benita Nilsson har en bakgrund som gymnasielärare i svenska, engelska och historia och var i många år ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Tjörns kommun. Numera är hon pensionär, men också senior advisor på Nordiska akvarellmuseet. Vilket betyder att hon lotsar museet genom de politiska labyrinterna för att kulturen ska få sitt.

– Alla sa: ”det går inte att få in kultur i skolan”, säger hon när vi pratas vid i telefon en tid innan vi ska ses för fotograferingen på Tjörn.

– Jag sa: ”det går visst, bara man vet hur man ska göra”.

Statliga kulturrådet övertalades att hosta upp pengar så att man kunde ta fram en nordisk modell för konstsamarbete med skolor. Alla barn i Tjörns grundskolor besöker nu museet minst tre gånger per år för att marineras i konstupplevelser och skapande.

– Nu har politikerna förstått att utan det här kan man inte leva, säger Benita Nilsson och verkar lika entusiastisk som ungarna som strömmar in genom entrén för att spana in Alfons.

Inne i konstsalarna omringas pappfiguren av den evigt unge lille 50-åringen av stojande fans. På väggarna hänger skisser och förberedelser till böckerna bredvid de färdiga bilderna. Här visas hela bilderboksprocessen, vilket är ovanligt.

Ännu en nyckelperson

Alfonsdonationen är ett kvitto på att bilderbokssatsningen, nu inne på femtonde året, har gått hem. Och historien om hur allt startade rymmer ännu en nyckelperson: Ulla Rhedin, kritiker och pionjär inom svensk bilderboksforskning och sedan lång tid bofast på Tjörn.

Hon visar sig dela Benita Nilssons entusiasm.

– Museet har bidragit till att ge bilderboken konststatus och öppnat sig för att säga att den är konst för både barn och vuxna, säger hon och drar rekordsnabbt hela historien.

I början av 2000-talet utsågs Ulla Rhedin till ledamot i juryn för Almapriset, världens största barnbokspris på 5 miljoner kronor, som Sveriges regering just inrättat till Astrid Lindgrens minne. Rhedin skulle tillsammans med juryns illustratör vaska fram lämpliga bilderbokspristagare världen över. Hon imponerades av vad hon upptäckte.

En dag tog hon med sig tre ICA-kassar fulla med nyskapande internationella bilderböcker, stegade in på museet, bad att få träffa museichefen Bera Nordal och Benita Nilsson och frågade: ”Vet ni vad som pågår på bilderboksscenen i dag?”.

Ulla Rhedin minns att Bera Nordal fascinerades av en bilderbok från 1985 av israelfödda Maira Kalman och utbrast: ”men det är ju här konsten befinner sig nu.”

Som hand i handske

Inom loppet av några år drog museet igång fortbildning för illustratörer och har sedan dess bjudit in Almapristagare i olika samarbeten, producerat bilderbokskataloger, lett seminarier med forskare och kritiker, köpt in bilderböcker i original (bland annat av Eva Lindström, årets Almapristagare), och lockat storpublik till utställningar med bilderbokskonstnärer som Walt Disney, Ivar Arosenius, Elsa Beskow och nordiska och internationella nytänkare.

Benita Nilsson säger om mötet med Ulla Rhedin:

–  Att stärka bilderboken var för mig ett naturligt sätt att vidga museets verksamhet. Jag tyckte att det kändes som hand i handsken.

Vad har bilderbokssatsningen betytt för museet och för dig?

– Vi har fått ett kontaktnät med bilderboksskapare både i Norden och i världen. Det har gett oss ny kunskap och nya perspektiv, och själv har jag blivit medveten om storheten i bilderböckerna. Det är oerhört spännande att se hur bilderboksskaparna tänker. Kombinationen text och bild är ett komplicerat arbete.

Ulla Rhedin har tagit satsningen mot nya mål. Hon undervisar numera på utbildningen Att bilderboksberätta vid HDK-Valand, högskolan för design och konst i Göteborg. Kurserna inleds ofta på akvarellmuseet, berättar hon.

Intrikat medium

I skrivande stund, juni 2022, har museet bytt ut Alfonsbilderna mot verk av Magritte, belgisk surrealist, känd för uttrycket ”det här är inte en pipa” (bara en bild av en pipa). Det är den första stora Magritteutställningen i Sverige sedan 1967 och ytterligare en fjäder i hatten för akvarellmuseet som tidigare dragit fulla hus med Bruno Liljefors, Almapristagaren Kitty Crowther, österrikaren Hundertwasser, Lars Lerin och många fler.

Trots publikrusning, turisthajp och utmärkelser – bland annat Årets museum 2010 – har det funnits en och annan som tyckt att den röda byggnaden i södra hamnen mest kostar pengar. Benita Nilsson & co brukar då peka på en studie vid Handelshögskolan i Göteborg som 2010 kom fram till att Tjörn och regionen fått 20 kronor tillbaka på varje satsad museikrona.

Ulla Rhedin önskar för sin del fler seminarier och utställningar med bilderboksskapare. Risken finns att bilderboksarbetet ebbar ut om ingen hejar på, befarar hon. Men säger också:

– Det fanns länge ingen medvetenhet om att bilderboken är en självständig konstart. Museet har hjälpt till att visa att det är ett intrikat medium, där text möter bild som möter bok, med olika typer av konst som berikar varandra och inte går att skilja åt. Förhoppningsvis spiller den statushöjningen över på barnboken i stort, så att man då också kan ta in att barnböcker kan vara värda ett pris på 5 miljoner kronor.

17 juni 2022

Bilderboken – på väg mot en teori är ett pionjärarbete inom svensk bilderboksforskning. Ulla Rhedin är också en av initiativtagarna till En fanfar för bilderboken, ett samarbete på akvarellmuseet som nu används i undervisningen av blivande bilderboksberättare.

Ännu en turistvänlig vy. Från kaféet Lottas bak och form, uppmärksammat i ett reportage i The Guardian. FOTO: Gunhild Arby

Emma Skoglund, från grannön Orust, är en av de tre unga entusiaster som tagit över Lottas bak och form efter den ursprungliga grundaren Lotta Kristensson. FOTO: Gunhild Arby

Anrika Sundsby säteri med vandringsleder och restaurang är ett poppis utflyktsmål. FOTO: Gunhild Arby

Skulpturparken Pilane bjuder både på konst och på vilda vyer över västerhavet. FOTO: Georgios Theodoridis