Av Gunhild Arby

Barnboksförfattarna har ramlat mellan alla stolar som finns, säger mångfaldigt prisbelönade Stefan Casta som tycker att det är dags att klapparna på huvudet byts ut mot en skälig ersättning för det samhällsvärde som yrkesgruppen bidrar med.

 – Det finns hur många undersökningar som helst som visar vilken enorm betydelse böcker har för barns språk och bildkänsla. Det värdet skulle man kunna ge oss en del av. Många andra yrkesgrupper har fått erkännande och uppskattning, men vi får bara glada tillrop och klappar på huvudet.

– Jag vill ha en omvärdering av barnboksförfattarna, säger Stefan Casta när vi pratas vid i maj.

Vårarbete pågår

Skrivandet bryter han just nu av med vårarbete på gården i skånska Veberöd. Nyligen planterades fem stornötiga hasselbuskar och tre hagtornsbuskar i de egna naturbetesmarkerna. Här går han ofta omkring, bland träd, groddammar och sina kära får.

Han pratar gärna med fåren, säger han. Om livet och om vädret. På franska. Mormor var fransyska, från Brest i Bretagne, och han har gjort det till ett livsprojekt att lära sig hennes ursprungsspråk.

I dagarna blev det således ett galliskt samtal om den varg som strukit omkring några kilometer härifrån och rivit ett och annat grannfår.

Överlevare

Tidigare under våren pratade han om villkoren för författare. Möjligen dryftades detta även med fåren, men främst med deltagarna vid Författarförbundets dag den 5 april på teater Intiman i Stockholm.

Hundratals kollegor och inbjudna gäster diskuterade där den skriande bristen på bemannade skolbibliotek, den lika skriande bristen på insyn i strömningsföretagens ljudboksersättningar, bokhandelsdöden, techbolagens makt, suget efter berättelser och inte minst hur berättelsernas upphovsmakare ska få mer lön för mödan.

När Stefan Casta strax före framträdandet på scenen träffade poeten Gunnar D Hansson, undrade han lite förvånat varför han blivit inbjuden att delta i ett av panelsamtalen.

”Det är för att du har överlevt”, sa Gunnar D Hansson.

Efter 40 år och närmare 70 böcker kan han räkna in både Augustpris för ungdomsromanen Spelar död (statyetten står i fönstret) och Barnens Romanpris för Den gröna cirkeln. Ändå har det varit en tuff resa, säger han. FOTO: Margareta Casta

Efterlyser mer stöd

Vid vårt samtal senare i maj frågar jag Stefan Casta hur han överlevt efter barnboksdebuten för 40 år sedan.

– Från början var det skolbesöken; de betyder oerhört mycket för barn-och ungdomsboksförfattare. Ersättningen som bygger på rekommendationer av Författarförbundet är rimlig. Ganska skönt när det är så mycket som är orimligt i vår värld. Det är väldigt lärorikt för unga författare att komma ut i skolorna; det ger mycket tillbaka. Men efter 20 år orkar man inte längre.

Själva ryggraden i barnboksförfattarnas tillvaro utgörs av Författarfonden, administrerad av Författarförbundet, säger han.

– Utan fonden hade vi inte varit många som överlevt.

Författarfonden delar bland annat ut 1-5-åriga arbetsstipendier från biblioteksersättningen för utlånade böcker.

Fonden borde utvecklas ytterligare tycker Stefan Casta. Han efterlyser mer statligt stöd till alla författare.

– Staten kan ge en klumpsumma varje år som kan fördelas av fonden. Behovet av bra berättelser växer. Pilarna pekar snett uppåt. Men vi får inte del av bokens värde. Vi har kommit bort, ekonomiskt och förhandlingsmässigt.

– Jag talar inte om storsäljarna, betonar han. Det finns en mycket större författargrupp som bara gör sitt yttersta för att skriva så bra och intressant som möjligt. För den gruppen är förutsättningarna ganska tuffa.

Tuff resa

Han är noga med att framhålla att det definitivt inte går någon nöd på honom personligen, men att han är bekymrad över framtiden för blivande författare. Vem ska våga satsa?

Själv vågade han säga upp sin fasta anställning som journalist först när han fått ett femårigt arbetsstipendium av just Författarfonden. Sedan debuten har han skrivit närmare 70 böcker, de flesta för barn och unga, fått flera högprofilerade priser och är översatt till 30 språk. Hans uppmärksammade naturfaktaböcker, många i samarbete med hajpade illustratörer, används ofta i svenska skolor.

Ändå, säger han, har det varit en tuff resa. ”Får man ett stipendium vartannat år får man vara glad.”

Konkurrensen om bokköparna har dessutom ökat.

– När jag debuterade 1982 fanns det runt 1600 medlemmar i Författarförbundet, i dag är vi väl minst det dubbla. Det har aldrig kommit ut så många bra barnböcker som nu. Vi är fler som ska dela på kakan. Bokpriserna är lägre och biblioteken som förut kunde köpa in 3000 ex av en förstaupplaga köper gissningsvis nu bara några hundra.

Källa till missnöje

För att gå runt har han jobbat som lärare vid Lunds universitets författarutbildning, suttit tolv år i juryn för Alma-priset (Astrid Lindgren Memorial Award, världens största barnbokspris som administreras av statliga Kulturrådet) och fyra år i Kulturrådets arbetsgrupp för stöd till barn- och ungdomslitteratur.

Just det senare är en källa till irritation.

–Den ersättning vi fick var inte skälig. Sammanträdesarvodena var mindre än vad kulturrådets styrelse hade, och i grupperna satt folk som alla utom författarna hade fasta jobb och fasta löner. Jag tycker att Kulturrådet borde föregå med gott exempel och se till att fria kulturarbetare får extra ersättning.

Inställningen att man ska vara tacksam för att man får ”hålla på” är något författare ofta möter.

– Det känns som om vi bara ska tycka att det är så roligt att vi får vara med. Så var det för 40 år sedan och så är det tyvärr fortfarande.

Blir du arg?

– Nä, jag blir lite uppgiven. Jag trodde att vi skulle ha kommit mycket längre.

Vilken är den vanligaste okunskapen om författarvillkoren som du möter?

– Min känsla är att folk inte har koll på vad vi gör eller på processen bakom en boks tillblivelse. De har en romantisk syn på författare: att man sitter och väntar på inspiration, får bra betalt och sedan kommer boken. Jag hade önskat att detta hade förändrats, att det skett en tillnyktring…

Och den ökade fixeringen vid kändisar, hur ser han på den?

Många i det stora kollektivet barnboksförfattare bryr sig inte, hävdar han. De jobbar på.

– Vi ligger inte vakna om nätterna för att vi inte får vara med i morgonsoffan på TV.

Arbetsmyra

Stefan Casta är enligt egen utsago en arbetsmyra som gillar att sitta och fila, flytta kommatecken och göra allt för att den slutliga boken ska bli så bra som möjligt.

För tillfället filar han på ett samarbete med Marion Jaklin, en ung norskfödd illustratör, vars bildvärld han upptäckte på Facebook för några år sedan.

Resultatet kommer i januari under namnet Flickans fågel.

– Ämnet är annorlunda. Du kommer att förstå när du ser boken.

Närmast i juni väntar en Frankrikeresa. Frankofilen måste få sitt. Och fåren kan vänta sig nya spännande ord när han är tillbaka i markerna igen.

2 juni 2022

Fem favoriter av Stefan Casta:

Den gröna cirkeln, Opal 2010 och 2022, från 12 år. Varm och ruskig science fantasy om fyra ungdomar som sveps bort av en storm och hamnar på en mycket märklig ö.

Gå och bada Mister Räf, illustrationer av Staffan Gnosspelius, Opal 2008, från 3 år. Skimrande bilder i en underfundig saga om en räv som grubblar över sitt trista utseende.

En blommas liv, illustrationer av Sara Lundberg, Opal 2008 och 2021, från 3 år. En blomma hittar ett smycke som en liten flicka tappat. Naturromantik och naturkunskap i en fin blandning.

Humlans blomsterbok, illustrationer av Maj Fagerberg, Opal 2002, från nio år. En Beskowinspirerad naturfaktabok som står sig i alla tider, se recension på annan plats i Barnboksportalen.

Stora musboken, illustrationer av Staffan Ullström, Opal 2007, från nio år. Staffan Ullström blåser liv i minsta musmorrhår och lövrester och Stefan Casta väljer ut lagom mycket fakta med exakt rätt ton.

Stora musboken kommer väldigt nära de betydelsefulla sorkarna och skogsmössen i både bild och text. Från nio år. ILLUSTRATION: Staffan Ullström

”Alla vill ha våra texter men ingen vill ha oss. Det börjar bli hög tid att vi får någon position i samhället så att vi syns.” FOTO: Margareta Casta

Mister Räf i Gå och bada Mister Räf  kan verka lite dyster, men det får sin förklaring. Från tre år. ILLUSTRATION (detalj): Staffan Gnosspelius