Av Gunhild Arby

Om samtalet kring barnlitteraturen tystnar blir barnboken sämre anser Piratförlagets vd och barnboksförläggare Erik Titusson, nyligen prisad för sitt arbete med att lyfta barnbokens status. Just nu är samtalet tystare än på länge. Och det kan bli värre.

Bekymrad men inte förtvivlad. Så kan man sammanfatta Erik Titussons syn på situationen för barnbokskritiken i svenska medier.

Inte nog med att barnboksbevakningen krympt rejält sedan 2010-talet. I vissa fall helt tagits bort (exempelvis i Svenska Dagbladet). När en rad landsortstidningar nu med hänvisning till dåligt läsarintresse och annonstapp lägger ner sina kulturredaktioner lär det inte bli bättre.

Vad spelar det för roll? Får det några konsekvenser?

– Jag menar att barnbokskritiken är otroligt betydelsefull, säger Erik Titusson. Den är viktig för mig i mitt arbete, viktig för samtalet kring barnlitteraturen. Det pågående samtalet om vad som är bra och intressant gör barnlitteraturen bättre. Därmed inte sagt att det finns ett svar på den frågan.

Så om medieutrymmet minskar…

 –Det pågående samtalet blir stumt om det inte finns någon som svarar. Och om man känner att det man gör flyter ut i ett vakuum blir man inte lika bra på det man gör.

Det blåser småsnålt runt knutarna vid Kaptensgatan i Stockholm där Piratförlaget och deras barnboksförlag Lilla Piratförlaget håller till. Precis som om vädergudarna vill illustrera barnbokskritikens allmänna tillstånd.

I de imposanta lokalerna på Östermalm sitter också anrika Alfabeta, sedan några år tillbaka en del av förlagsverksamheten. Liksom Lilla Piratförlagets underförlag, Gilla böcker, som ger ut ungdomsböcker. Samlingsrummens dämpade färger, bastanta bord och hyllor doftar möjligen mer städad advokatbyrå än stökig förlagskultur, men Erik Titussons skrivbord dignar under riskabelt ostadiga boktravar och vittnar om hög arbetspuls.

Om klickjournalistiken

2020 blev han vd för hela klabbet. Men att hjärtat bultar för förläggeriet på barnbokssidan vet alla.

Nu får jag veta att hjärtat även bultar för kritiken. Han läser ”jättemycket” kritik. Till exempel av dansföreställningar han aldrig går på. Han skrattar och säger att det är oerhört givande. Sedan blir han allvarlig när nedskärningarna i pressen kommer på tal.

– Jag har förståelse för att medier måste förhålla sig till verkligheten, men man kan också med viss sorg konstatera att man sammanblandar det mest lästa med det bästa. Det finns andra värden, det har det tidigare funnits en slags enighet om. De urholkas om man gör hela sin bedömning utifrån klick. Det finns en risk att man glömmer bort varför man håller på med saker och ting. Det handlar också om vad vi värdesätter i samhället.

En skrivmaskin av legendariska märket Underwood står utplacerad i Piratförlagets samlingsrum. En sådan som är magiskt porträtterad i Jakob Wegelius Augustvinnande kapitelfullträff Mördarens Apa (från 9 år). Fast den kom ut på Bonnier Carlsen, inte på Lilla Piratförlaget. FOTO: Gunhild Arby

”Det är inte barnbokskritikens uppgift att skapa läsare, men synlighet i medierna påverkar läsningen.” FOTO: Gunhild Arby

Byggt kvalitet

En engagerad man således. Som på drygt tio år gjort sig ett namn i förlagsbranschen. Gick från marknadsföring på barnboksförlaget Raben & Sjögren till jobbet som kanslichef för svenska Almapriset, världens största barnbokspris instiftat till Astrid Lindgrens minne. Fick plötsligt ett erbjudande det inte gick att motstå. Ann-Marie Skarp, en av ägarna till Piratförlaget, gav honom fria händer att bygga upp ett barnboksförlag efter eget tycke.

Det har han gjort med besked.

Jämfört med barnboksgiganter som Bonnier Carlsen, Rabén & Sjögren och Tukan är Lilla Piratförlaget litet. Ungefär 30-40 böcker ges ut varje år, en fjutt av det antal som storspelarna släpper. Men utgivningen håller oerhört hög kvalitet och i stallet finns stjärnor som Anna Höglund, Jenny Jägerfeld, systrarna Adbåge, Jon Klassen och flera Almapristagare.

Augustnomineringarna har inte låtit vänta på sig. Och säg det barnboksnav där Erik Titusson inte haft sitt finger med i smeten. Därför fick han också i mitten av mars ta emot 2024 års Gulliverpris, instiftat av svenska IBBY (International Board on Books for Young People) för att hylla den som gjort något alldeles särskilt för barnlitteraturen.

Klagomuren konstant

Årets Gulliverpristagare har enligt juryn både höjt bilderbokens status och i en rad sammanhang spridit ohämmad glädje kring barnboken. Den som lyssnat på hans författarsamtal kan bara nicka instämmande. Nyfiket och öppet som ett barn frågar förläggare Titusson ut sina skyddslingar.

Han är vänligt tillmötesgående och bestämd på samma gång. Och glad. Det ligger ofta ett humoristiskt fniss under ytan.

Men för tillfället alltså bekymrad.

Barnbokstillskyndarna har i och för sig alltid tyckt att det recenseras för lite och för dåligt, konstaterar han. För drygt tio år sedan hade exempelvis Svenska Dagbladet en jättefin barnboksbevakning. Då klagade folk ändå.

– Snart finns inget att klaga på längre. Det är en realitet att det recenseras väldigt lite och att det utrymme som barnlitteraturen får också är ett hotat utrymme.

Det betyder inte nödvändigtvis att bokförsäljningen minskar.

– I dag finns ingen omedelbar koppling mellan bra kritik och ökad försäljning. Det som kan sälja en bok är att folk pratar om den. Kritiken är en pusselbit.

Om ”bra” och ”dålig” kritik

Å andra sidan; positiva recensioner ger honom möjlighet att prata om boken på ett trovärdigt sätt. Något som till exempel gjorde susen för senare Augustnominerade bilderboken Presenten. Som egentligen omfattar tre bilderböcker i en. Och dessutom rymmer en underliggande diskussion om vad böcker kan göra för fantasin.

– Att ge ut Presenten var en lång och invecklad process. Det betydde jättemycket att den fick uppmärksamhet i press och sociala medier.

Positiva recensioner är dock inte detsamma som ”bra” kritik betonar han, och säger att det är en vanlig missupppfattning.

Bra kritik kan innebära att recensenten sett bristerna i ett verk. Dålig kritik innebär ofta enligt Erik Titusson att kritikern inte läst tillräckligt bra. Anna Höglunds nya bok Skuggan som handlar om en man vars skugga tröttnar och lämnar honom är ett exempel.

– Förvånansvärt få tog fasta på att skuggan även är en del av mannen. Då kan jag tycka att det är en ganska slarvig läsning av ett verk.

Bra kritik kan också få förläggare Titusson att bli nyfiken på boken igen. Som de många tolkningarna av Pija Lindenbaums Vitvivan och Gullsippan. Den handlar om de rättvisefrågor som uppstår när två barngrupper behandlas på helt olika vis.

– Flera som skrev om den hade gjort djupa läsningar så att man kunde gå tillbaka och upptäcka nya saker.

En bok som de flesta barnbokskritiker misslyckades med att tolka enligt förläggare Titusson: Skuggan av Anna Höglund, från 6 år.

…och en som kritikerna gjort rättvisa: Vitvivan och Gullsippan av Pija Lindenbaum, från 3 år.

För svårt för AI

Hur reagerar du när kulturskribenter i DN och SvD beskriver barnlitteratur som ”hårt mallad och okomplicerad och därför enkel att framställas av AI”?

Svaret dröjer en liten stund. Sen säger han att man som förläggare är ganska van vid att människor pratar om en bild av barnlitteraturen. En bild som kanske bygger på en medial föreställning, eller på vad man själv läst som barn, inte på det som ges ut i dag.

– Jag förstår att det är en person som inte läser barnlitteratur. Sen finns det förstås också undermåligt gestaltade verk även inom barnlitteraturen. Men det gäller all litteratur.

En del manus som skickas in till Lilla Piratförlaget har en tydlig nostalgisk blick. Man skriver fram ett statiskt barndomslandskap som inte finns.

– Den bästa barnboken ställer sig i barnets skor och betraktar världen utifrån dem.

Något han inte tror att konstgjorda neurala nätverk klarar av.

– I dagsläget kan AI skapa berättelser och bilder som ibland är bättre än det sämsta som erbjuds inom barnlitteraturen. Men det är ju det bästa som ska vara måttstock, inte det sämsta.

Läskrisen andras bord

Man kan undra om det är av samma skäl som många barnboksskribenter hellre skriver om godbitarna än om det undermåliga. Hursomhelst: om böckerna syns i medierna påverkar det läsarna. Det är Erik Titusson övertygad om. Det blir en påminnelse om allt som finns att hämta i böckernas värld.

Med detta sagt anser han inte att läskrisen är barnboksrecensenternas bord.

– Det är inte kritikerns uppgift eller ansvar att skapa läsare, utan snarare att förstärka läsupplevelsen.

Och ännu finns det många kritiker som gör ett fantastiskt bra jobb tycker han. Lotta Olsson i DN är ”en hjälte”, Stina Nylén i GöteborgsPosten ”skriver jätteintressant”. Även Expressen, Sydsvenskan och nättidskriften Bazar Masarin får beröm. Liksom skribenter som Jonna Fries, Peter Grönborg och Lena Kjersén-Edman.

Och så önskar han att barnbokskunniga Erika Hallhagen fick mer utrymme i Svenska Dagbladet…

– Bloggar och Instagram fyller också en funktion. Jag blir glad varje gång någon kommer med en kommentar. Det behöver inte vara så himla komplicerat. På Instagram kan man hitta läsare som läser precis på samma sätt som en själv, i en helt annan ålder eller från ett annat land. Det blir en slags gemenskap. Det är väldigt roligt.

Golvad och knäsvag 

Fast egentligen skulle han vilja ha en storsatsning på barnbokskritik, finansierat med någon sorts kulturstöd. Precis som i Norge, där kritik ses som konst och där nättidskriften Barnebokkritikk får stöd. Det här har han pratat om tidigare i olika sammanhang.

– Det tycker jag man ska titta på i Sverige också. Tänk om Svenska Barnboksinstitutet kunde få ett antal miljoner varje år att dela ut! Kanske från Konstnärsnämnden.

Som sagt: En engagerad man. När jag till sist frågar om det är något som överraskat genom åren ser han först ut som ett frågetecken. Efter ett tag berättar han att det händer att han jobbar med barnboksmaterial som fullständigt golvar honom.

– Det händer förvånansvärt ofta. Jag blir knäsvag och tänker att när det här kommer ut så kommer hela världen att stanna. Jag vet att det inte kommer att bli så, men den känslan…Det är det som är kicken. Det är en sån ynnest att få vara del i att nå en publik med detta.

15 april 2024

Tiden stannar när förläggare Titusson får högklassigt barnboksmaterial i sin hand. FOTO: Gunhild Arby