Av Gunhild Arby

Man kan undra om det var barnbokens budskap om att allt är möjligt som fick författaren Mårten Sandén och hans kumpaner att för 20 år sedan dra i gång Litteralund, numera Sveriges största barn- och ungdomsboksfestival, i år med ovanligt många världsberömda gäster.

Lund i början av april kräver en varm halsduk.

I ett hörn av Stortorget böjer sig en fladdrande Litteralundflagga in mot Stadshallen. Därinne ska strax litteraturfestivalens stora barnbokskonferens dra i gång. Några deltagare skyndar huttrande in genom dörrarna.

Runt domkyrkan en bit härifrån blåser en isande vårsnål vind.

Lunds domkyrka fyllde 900 år för två år sedan.

I sådant sällskap är väl några årtionden inget att fira? Eller en konferens för branschfolk?

Jodå. Litteralunds upplevelsespäckade barn- och ungdomsbokskonferens, en del av den veckolånga festivalen med alla sina skriv- och tecknarworkshops, skolprogram och familjedagar, är i dag ett måste för alla med minsta tå inne i barnboksbranschen, och alltså väl värd att höja ett glas för.

Fyra Alma-pristagare

Till 20-årsjubileet har extra många barnboksstjärnor bjudits in. Bland dem fyra som fått Alma-priset, världens största barnbokspris. Ungdomsboksförfattaren Meg Rosoff minglar vant och energiskt. Bilderboksskaparna Kitty Crowther, Isol och Eva Lindström visar alla upp sig i den stora jubileumsutställningen på Lunds konsthall.

Utställningens namn? Tja, vad kunde vara mera passande än Ingenting är omöjligt för oss, en titel lånad från en av Eva Lindströms bilderböcker.

Tio internationella och tio svenska bilderboksmakare bjuder på en kavalkad av bilder. Men också på skisser, skulpturer, dockhusinteriörer, garnnystan och annan kuriosa som föregått de färdiga verken.

Bubbel och babbel

Tanken att ge en glimt av den konstnärliga arbetsprocessen visar sig vara både kul och intressant. Konsthallens vernissage kvällen före konferensen drar mycket folk. Det blir bubbel, babbel och hög stämning. Och happening. Suggestiv musik tonar fram i entrén där belgiska Kitty Crowther lagom långsamt penslar färg på en jätteduk.

En trappa upp tronar Per Gustavssons dödskalle i papp, intill hans dramatiska och lite mystiska målningar. I en glasmonter står några burleska djurfigurer i givakt. Det är Clara Dackenbergs blinkning till bilderna i hennes småttingbok Hur låter djuren?

Mest överraskande? Ja, det är nog kanadensiska Jon Klassens bidrag. Mannen bakom bilderbokssuccén Jag vill ha min hatt har tillverkat små hus och föremål av trä. De ser precis lika komiskt stirriga ut som figurerna i de bejublade hattböckerna.

Sara Lundbergs original till Ingen utom jag till vänster. Till höger vernissagens besökaroriginal. FOTO: Gunhild Arby

Clara Dackenbergs djurfigurer överraskade…

…de liknade faktiskt den här bilden vid ingången  till Lunds historiska museum. FOTO: Gunhild Arby

Fast mest överraskade kanadensiska Jon Klassens installation…

…och de liknade märkligt nog Lunds pittoreska gränder. FOTO: Gunhild Arby

Irritationsmoment

Kort sagt: ett sammelsurium av konstnärskickar. Vilket får Piratförlagets vd, barnboksförläggaren Erik Titusson, att drabbas av någon slags lyckofnatt-insomnia.

– Jag kunde inte sova, jag var alldeles kollrig av alla dessa original, utbrister han någon dag efteråt.

Då har konferensen kommit i gång ordentligt. Barnboksförfattaren Mårten Sandén, en av initiativtagarna till Litteralund, nu också ledamot i juryn för Alma-priset, inviger det hela genom att avslöja ett återkommande skav.

– När jag berättar för andra att jag skriver för barn möts jag av välvilja, men sällan av något intresse. Det irriterar mig, för det är så mycket i de bästa barnböckerna som inte bara är för barn. En känsla av att allt är möjligt. Och att det mesta handlar om att växa, något som borde vara en del av livet. Är det ens önskvärt att bli vuxen, i meningen färdigväxt?

Anna Höglund, en av dem som ställer ut på konsthallen, får redovisa sina främsta inspirationskällor i en egen programpunkt.

Det visar sig vara drömmar, Beckett-dramat I väntan på Godot och sagor, en del av dem rätt så otäcka.

Hon arbetar just nu med en fri tolkning av H C Andersens Snödrottningen. Den ska heta Trollspegeln.

 – Det intressanta med sagor är att de berör saker inom människan som man inte riktigt kan sätta ord på. Till exempel hur man hittar hjälpare inom sig, eller i världen.

”Man håller på bara”, säger Anna Höglund om sitt skapande.

Som en alien

Argentinska Isol jobbar precis som Anna Höglund mycket med humor och överraskande moment. Hon beskriver sin metod så här:

– Jag försöker se världen från ett annat perspektiv. Ungefär som en alien. Som om jag landat i en värld som är okänd för mig.

Norske Øyvind Torseter låter karaktärerna jobba själva. Då brukar de dra i väg åt sitt eget håll påstår han.

– Jag går till studion, tar en kaffe, börjar teckna och ser vad som händer.

Kaffe hinkas det för övrigt litervis i pauserna mellan programinslagen, finansierade av Lunds kommun, Region Skåne, fackförbund, Kulturrådet, Svenska barnboksinstitutet och en rad barnboksförlag.

I pauslokalen säljs sprillans nyutkommet av ägaren till Simrishamns bokhandel. På ett bord bredvid signerar Augustnominerade Aron Landahl och hans medskapare Mark Wallenius sin nysläppta supervackra bilderbok Buren. Lite senare ska Bonnier Carlsen duka upp höga glas inför släppet av ungdomsäventyret Viken, uppföljaren till Kuben av Nils Lundkvist som förra året fick Slangbellan för den, Sveriges författarförbunds pris för bästa barn-och ungdomsbokdebut.

Alma-pristagaren Isol och nestorn inom svensk bilderboksforskning, Ulla Rhedin, hittade varandra på jubileumsutställningen. FOTO: Gunhild Arby

Trappan upp till konferenssalarna i Stadshallen var en också en konstinstallation. FOTO: Gunhild Arby

Fullsatt i konsertsalen. FOTO: Gunhild Arby

Aron Landahl signerar Buren och medskaparen Mark Wallenius förklarar ett och annat för en engagerad bokköpare. FOTO: Gunhild Arby

Boksläpp på gång. FOTO: Gunhild Arby

Vänner och ovänner

Så där håller det på.

Prisutdelningar, boksläpp, happenings, föreläsningar, samtal och utfrågningar. Lite som på Bokmässan i Göteborg. Bara mer intimt.

Alla i konsertsalen hurrar för bilderboksskaparen Olof Landström som visar sig fylla år en av dagarna.

Per Gustavsson och Lisen Adbåge pratar personligt om sina färg-hang-ups.

 – Det är inte alla färger som jag går i gång på, men det är ju mina vänner, hela paletten, försäkrar Per Gustavsson.

Lisen Adbåge värjer sig inför vissa nyanser av beige och turkos.

–  Jag är inte jättekompis med alla färger. En berättelse under vattnet skulle jag kanske hoppa.

Inte som Dustin Hoffman

Skotska Elle McNicoll bjuder lika hemtamt på sig själv. Vilket i och för sig är en del av hennes författarsignum. Efter genombrottet med debuten Som en gnista har hon blivit något av en talesperson för autism, ett fysiskt tillstånd som innebär att det är svårt att sovra bland alla sinnesintryck eftersom allt går rakt in.

Som en gnista handlar om Addie, en autistisk elvaåring. Hon vill uppmärksamma hembyns historiska häxprocesser för att alla ska förstå hur det känns att stämplas som annorlunda.

 – Jag ville visa hur det ser ut i den här hjärnan, säger Elle McNicoll, som själv är autistisk.

– Jag vill inte att folk ska tro att vi är som Dustin Hoffman (i Rain Man) eller som Forrest Gump.

Elle McNicoll tycker sig se autistiska drag hos många stora bokpersonligheter. Hos Sherlock Holmes, hos Jo March i Unga kvinnor och hos Mr Darcy i Stolthet och fördom.

– De är inte stolta, de är autistiska.

Jag kommer på mig med att undra hur den här skotska naturbegåvningen ska sortera bland alla intryck under Litteralundkonferensen. Det har jag själv svårt med. Här ryms så många olika liv.

Ja, och död.

Paneldebatt efterlyses

Döden blir en given slutkläm under samtalet om samarbetet mellan de poetiska och roliga bilderboksmakarna Lotta Olsson och Olof Landström.

Lotta Olsson berättar osentimentalt och fint hur deras senaste bok, Kroppen, kom till. Det var under sorgeprocessen efter hennes avlidne man Ulf Nilsson, en av Sveriges mest uppskattade barnboksförfattare. Då blev hon varse, säger hon, ”det hisnande att själen behöver en kropp”.

– När min man fick obotlig cancer blev det så oerhört tydligt hur mycket vi är våra kroppar. Om man har suttit bredvid någon som dör… sekunden innan är de där. Efteråt är de det inte.

I boken skildras födelse, uppväxt och död på 25 sidor. Olof Landströms bilder är hejdlöst skrattframkallande och Lotta Olssons rytmiska text sveper med läsaren i livsförloppet.

Näst sista bilden visar hur jaget ”svävar ut” från huvudpersonen, en liten tant med en liten hund. Kroppens tid är slut.

Litteralunds festivalvecka, med alla sina barn-, familje- och konferensevenemang, är också slut. Men bara för i år. Till nästa år skickar jag med en önskan: Vässa gärna festivalkonferensen med i alla fall en paneldebatt om en brännande aktuell fråga. Varför ratar mediecheferna barnboken? är en fråga som skulle ha platsat i år.

Särskilt inbjudna paneldebattörer och en tuff moderator kan höja tempen och göra konferensen än mer samtidsangelägen.

Årets evenemang bjöd hursomhelst på hög rolighetstemp. Särskilt Meg Rosoff lyfte skrattnivån i konsertsalen med sina perfekt tajmade one-liners.

Men de ryms inte i denna artikel.

15 maj 2025

Per Gustavsson och Lisen Adbåge. Inte kompis med alla färger. FOTO: Gunhild Arby

Bokförläggare Erik Titusson hade roligt under samtalet med bilderboksmakarna Olof Landström och Lotta Olsson. FOTO: Gunhild Arby

Samtalsledaren Mårten Sandén lät skickligt Meg Rosoff hållas. 2016 års Alma-pristagare bjöd på den ena one-linern efter den andra. FOTO: Gunhild Arby