Av Gunhild Arby

Alma-pristagaren Meg Rosoff på scen är som en lajvversion av hennes prisade ungdomsromaner. Impulsivt levererar hon dråpligheter likt vilken tonårsironiker som helst. Och som hos alla stora komiker finns ett genuint allvar bakom roligheterna.

– Jag är en ganska mörk person. Men en gladlynt mörk person, säger Meg Rosoff.

Hon måste ha sagt det gång på gång, i hundratals intervjuer och scenuppträdanden. Ändå känns det som om replikerna är nya. Hon är så på. Starkt närvarande, full av gester och hysteriskt rolig som den värsta stå-upp-komiker.

Skratten ekar vid framträdandet på Litteralunds barnbokskonferens i Lund i början av april.

Det hela påminner litegrand om realityshowen Britain´s got talent. En medverkande äntrar diskret scenen. Och gör sedan sådan succé att publiken jublande reser sig upp och applåderar.

Undervärderade författare

Nu är den sansade Litteralundpubliken förstås lite mer nedtonad.

Men det kommer åtminstone något som liknar jubel när Meg Rosoff kläcker ur sig den ena one-linern efter den andra, blandat med inlägg om Pippi som förebild, om att vara evig tonåring, om skrivtvivel, motviljor och om hur viktigt det är med bra barnlitteratur som gör barn ”mer smarta, mer tankfulla”.

Barnboksförfattare är undervärderade, därför att barn är undervärderade, säger hon.

– Varenda person jag möter nuförtiden, senast min svåger som är hjärnkirurg, säger: ”När jag går i pension ska jag skriva en barnbok”. Det givna svaret på det är förstås: När jag går i pension ska jag bli hjärnkirurg.

Nej, samtalsledaren, barnboksförfattaren Mårten Sandén, behöver inte coacha den här estradören särskilt mycket. Prestigelöst lutar han sig tillbaka i stolen, myser nöjt och låter henne prata på.

Debuten gjorde succé

Sägas ska att just denna barn- och ungdomsboksförfattare inte är undervärderad. I alla fall inte i barnbokskretsar.

När Meg Rosoff år 2016 fick Alma-priset hette det att hon inte lämnar någon läsare oberörd. Debuten 2004 How I live now (på svenska Så har jag det nu) var ett makalöst genombrott och har följts av ett 30-tal böcker, flera prisbelönta. Alla med svart humor och en stark och insiktsfull känsla för den omvälvande tonårstiden.

Vid Litteralundframträdandet gör hon klart för publiken att hon tillhör generationen ”som vägrar växa upp.” Att hon har klätt sig ungefär likadant sen hon var 8 år (= jeans och grova kängor) och att ungdomens sökande efter en identitet aldrig upphör att fascinera.

Identitetsfunderingarna är förresten ständigt återkommande i livet, påpekar hon.

–  Jag möter så många vuxna i 50-årsåldern som skiljer sig och ställer exakt samma frågor som tonåringar: ”Vem är jag, kommer någon att älska mig, vad ska jag göra med mitt liv.”

Om mötet med Pippi Långstrump: ”Det var första gången jag förstod att man kunde vara en flicka utan att vara flickig”. FOTO: Gunhild Arby

Fick ofta sparken

Att hon själv skulle bli författare stod inte skrivet i stjärnorna. Hon trodde länge att sådana som skrev böcker var en särskild sorts minnesbegåvade personer som snappade upp kommentarer, exempelvis på en buss, kom ihåg vartenda dugg och dessutom hade massor av idéer på gång.

Bilderboksskaparen Kitty Crowther (även hon Alma-pristagare) sa en gång till henne att hon har fem böcker i huvudet.

– Jag skulle döda för att ha fem böcker i huvudet. Jag har ett stort tomt hål. Varken intrig eller idé är klar när jag börjar skriva. Just nu håller jag på med en bok som började som en dröm om en person som faller genom ett glastak och hamnar död på golvet. Jag ångrar det nu, fem år senare: Varför i helvete satte jag i gång det här!

Det finns en anarkistisk ådra därinne. Den märks och hörs ofta. Ljudligt. Hon berättar hur hon upprepade gånger fått sparken från jobb för att hon höjt rösten om än det ena eller andra.

Hon har en one-liner om det också.

– Min man säger alltid att när revolutionen kommer blir jag den första som skjuts.

Inte särskilt ljuv

Var kommer författarskapet ifrån? Inte gott att veta, men inspiration från böckernas värld är en kvalificerad gissning. Hon är född i USA och uppväxt i en förort till Boston, i en läsande familj, där mamman döpte alla sina fyra flickor efter sin favoritbok, Unga kvinnor.

Oturligt nog var hennes namne Meg av den tillbakadragna och ljuva sorten. Det var inte den verkliga Meg. Hon kände sig mer som en pojke och försökte förtvivlat bli ”normal”. Det gick inte så bra, vilket hennes läsarfans i dag är väldigt tacksamma för.

Presentboken Pippi Långstrump blev en befriare.

– Jag grät i en vecka när mamma förklarade för mig vad det innebar att bli kvinna, och så kommer den här galna typen som sover baklänges i sängen. Det var första gången jag förstod att man kunde vara en flicka utan att vara flickig.

Alltid en one-liner på gång. Meg Rosoff har en särskild förkärlek för svart humor. FOTO: Gunhild Arby

Hatade Harvard

Hon gick på prestigefyllda Harvarduniversitetet, hatade den stela stämningen där, flydde under ett sabbatsår till studier i Storbritannien, innan hon återvände och tog examen i engelska och konst. Jobbade många år på tidskrifter och med reklam, i New York och i London.

Och eftersom hon redan som 19-åring förälskat sig i den brittiska svarta humorn och den bohemiska stil hon mött i England, flyttade hon 1989 dit för gott, gifte sig med en brittisk konstnär och bor nu i en Londonförort.

Den som letar efter artiklar och intervjuer med Meg Rosoff landar rätt snabbt på brittiska The Guardians nätsida. Där kan man botanisera i häpnadsväckande skildringar av sexism och nedtystade övergrepp på de reklambyråer hon jobbat på, samtidigt få klart för sig att hundar, både synliga och osynliga, ingår i många av hennes böcker och att bokhandelns och förlagens ålderskategorier är något hon starkt ogillar.

Skandinaviskt släktskap

Hon känner sig besläktad med det skandinaviska, tillstår hon på podiet i Lund. ”Det finns ett slags mörker här.”

Det saknas inte mörker i hennes eget liv. Lillasystern Debby dog av bröstcancer. Det var då hon kom loss som författare; livet kändes plötsligt väldigt kort. Debutsuccén Så har jag det nu är tillägnad systern.

När Mårten Sandén mot slutet av framträdandet frågar när hon känner sig nöjd med sitt skrivande svarar hon givetvis med en dråplig kommentar.

– Ren glädje är, som du vet, sällsynt för en författare. Mestadels handlar det om att gräva ett hål med en sked.

Kort paus innan hon tillägger:

– I februari.

20 maj 2025

Debuten 2004, fint översatt till svenska av Helena Ridelberg och utgiven på Brombergs förlag första gången 2005. Bilden visar 2016 års utgåva. En rolig och drabbande tonårsskildring från 12 år.

En av Meg Rosoffs senaste böcker på svenska, utgiven på Gilla böcker 2023. Klassad som vuxenroman fast författaren ogillar alla ålderskategoriseringar. Översatt av Ulla Roseen.

Bilderbok från 3 år om familjen som får en älg istället för ett människobarn. Illustrerad av David Ercolini, översatt av Gunilla Halkjaer Olofsson och utgiven på Lilla Piratförlaget 2021.