Oj! 64 sidor i en småttingbarnbok. Det känns nytt, och väldigt motiverat i just den här uppslagsliknande boken, vars undertitel är ”mitt första bestiarium”. En blinkning till de medeltida bestiarier som skildrar olika djur, även drakar, enhörningar och annat som de medeltida människorna trodde fanns på riktigt.

Texten i ett medeltida bestiarium innehåller ofta en moralisk lärdom.

Det gör inte denna bok, snarare tvärtom. Här går det våldsamt, glupskt och kärleksfullt till, utan minsta hänsyn till omgivningens känslor.

Grodan sörplar ljudligt i sig sin milkshake, sniglarna pussas högljutt i natten och lilla lammet morrar lystet, eftersom det visar sig vara en förklädd varg.

Högform

Nyskapande Clara Dackenberg Augustnominerades 2018 tillsammans med Uje Brandelius för den intrikat samhällskommenterande Hemma hos Harald Henriksson. Hon är en av Sveriges många lysande bilderboksskapare och precis som flera av dem utbildad både vid Konstfack och inom design.

Här är hon i högform.

Konstnärsskapet gifts skickligt ihop med designkunskapen. Färgstarka akvareller av groteskt komiska djur samsas med noggrannt utformad typografi, bokstäver som blir en del av berättelsen. Allt snyggt formgivet i ett behändigt och stadigt inbundet format

Möjlig sens moral

Vilken fantastiskt bra idé att fullständigt strunta i de bä, mu och vov som är ett vanligt inslag i småbarnsböcker. Här skriar tigern av rädsla, humlan får en nysattack och katten hickar till efter ett småfågelsintag. De oväntade och hejdlösa ljudbilderna inspirerar till funderingar som kan växa till egna små berättelser. Clara Dackenbergs burleskt läckra Hur låter djuren? är en dyrgrip att leva länge med och sedan ställa i finhyllan.

Och kanske finns i detta moderna bestiarium ändå en slags moral. En förtäckt uppmaning om att vara öppen även för barnens låtanden (och göranden).

Men det är i så fall riktat till den vuxne läsaren.

Nej, Nils gör inte som man kan förvänta sig att en vuxen gör. Såklart.

Det här är vad jag kallar en Tvärtombok. Köra bil innebär till exempel att stoppa ner en leksaksbil i barnvagnen och dra iväg. Ja, varför inte? Så bakåtvänt kan det ju också gå till.

En bok med liknande tema som kom ut ungefär samtidigt är Klappa blomman, vattna katten av Emelie Franc och Hanna Klinthage. Den uppmärksammades stort på årets barnboksmässa i Bologna för den vändbara lösningen som gör det möjligt att läsa boken på flera sätt.

Så här gör Nils erbjuder ingen vändbar läsning, men känns ändå smart. Bakom idén står de erfarna barnboksskaparna, tvillingsystrarna Cecilia Davidsson och Helena Davidsson Neppelberg, som här samarbetar för första gången. Tillsammans har de ringat in det lyckliga egensinnet och den obändiga nyfikenheten.

Bedårande egensinne

En smittande redovisning i all sin enkelhet. Man kommer på sig själv med att vilja göra precis som Nils. Strunta i alla förutfattade idéer om hur saker och ting ska gå till. (Fast kanske inte vad gäller bilkörning).

Stilen, signerad prisbelönta illustratören Helena Davidsson Neppelberg, påminner om 1970-talets klara färger och distinkt bulliga former. En retrotrend som är populär i nutida bilderboksvärldar. Här bidrar den till att skapa glädje och till att blicken omedelbart dras till huvudpersonens krumbukter.

Nils är en intresserad kille, road av det mesta. Kanske en blivande uppfinnare, musiker eller renhållningsarbetare. Vem vet? Han gör hursomhelst allt på sitt sätt, precis som alla ungar.

Varje bild följs av frågan Hur gör du? Boken blir på så sätt interaktiv. Också vanligt i nutida småbarnsböcker.

Med sina 12 kartongtåliga sidor, sin varma ton och sitt bedårande egensinne kommer Så här gör Nils garanterat att gå hem i småttingvärlden. 13 maj väntar uppföljaren, Så här gör Ninni.

Stjärnskottet Klara Bartilsson har länge imponerat med sin kraftfulla färgsättning och sina udda figurer, en märklig blandning av djur, ting och människa. Stora huvuden och liten kropp. Som små barn allihop.

Bilderboksdebuten 2021 satte tonen. Då illustrerade hon Tuvalisa Rangströms berättelse Expeditionen, en fantasifylld och dramatisk Lennart Nilsson-resa in i människokroppens dunkla labyrinter. 2024 blev hon Augustnominerad för den helt egna bilderboken Barrbarnet, en historia om vikten av att höra till.

Också den med en palett av dunkelt dova toner, flankerade av skrikigt rosa och senapsgult.

Besjälad natur

Med Duns Plask Pop! ger hon sig ner i åldrarna. Det är samma iögonfallande färgskala: återigen illande rosa, suggestivt lila, gyllenglödande och lerfärgat i olika jordiga toner.

Och, ja, det skulle ha kunnat bli en banal och urtrist hötorgstavla, men Klara Bartilsson håller färgpenseln säkert i sin hand. Med bravur besjälar hon naturen så att den blir till en saga, och ger oss en drömsk och levande skapelseberättelse.

Och det är inte bara färgerna som skriker Se oss!

Hela boken ekar av ljudhärmande ord. Det sprätter, knakar, plaskar, krafsar och tjuts av glädje i denna berättelse om ett blomfrö som landar på jorden, bevattnas, spricker ut och långsamt trevar sig mot himlen.

Här är det någon som vill upp till varje pris och inte ger sig. Duns Plask Pop! är en sinnlig upplevelse för alla livsbejakande småttingar, och för oss andra också, även om ordrytmen haltar något på en del ställen.