Av Gunhild Arby

Flerfaldigt prisade Viveka Sjögren vet hur en bilderboks-slipsten ska dras. Det märks i nya boken, ett komiskt, ursnyggt och tänkvärt mästerverk där medkänsla, passion och hopp står i fokus.

Det börjar i moll: fartyget Valencia råkar ut för en fasansfull storm, ja, allt är bara svart och brunt och lila i ett väldigt hav. Några avlånga, raka kolstreck på den dunkla himlen får markera skyfallselände.

Sedan kör fartyget fast. I vad är oklart. Och var, lika oklart.

Det låter ju inte så uppåt precis. Men här börjar den verkliga berättelsen, den lysande bildsatta Sång för Valencia, en melodisk och hjärtevärmande historia om hur man överlever och harvar på när allt gått överstyr och framtiden är lika osäker som en istäckt brygga.

Ja, och om hur man låter hoppet få ta plats i en katastrofdominerad värld.

Känslig kapten

Väldigt aktuellt, eller hur?

Varje uppslag har fått en grundfärg i enhetlig ton. Mot denna fond utspelar sig ett roligt, ömsint och tidlöst äventyr med oväntade huvudpersoner, distinkt tecknade i blyerts, krita och akvarell.

Här finns en känslig kapten som går omkring och gör ”kaptensaker”, när han inte av och till tar fram ett foto och med sorgsen uppsyn betraktar bilden av en pojke.

Här finns ett gäng skeppsmöss, lika filosofiskt fundersamma som oupphörligt omtänksamma.

Vardagsliv efter katastrofen. ILLUSTRATION: Viveka Sjögren

Uppmuntring pågår

Även dessa de allra minsta upprätthåller ordningen ombord. De har ju, till skillnad från besättningen, inte övergivit fartyget och dess kapten.

Här uppstår genast en rad tolkningsmöjligheter. Handlar det här om de egocentriker som flyr fältet när allt kantrar? Kanske också om de vardagshjältar som fortsätter sköta ruljansen trots plågsam ovisshet?

Tolkningen är fri.

Mössen håller sig hur som helst sysselsatta.

De sorterar den rätt märkliga lasten. Och gör det sedan en gång till eftersom de inte har något annat för sig.

En av dem planterar upphittade orkidéplantor och ser obetalbart nöjd ut när grönskan skjuter i höjden. En fin bild av hur det enahanda livet ombord kan göras meningsfullt.

Alla gör sitt bästa för att muntra upp den ibland något modlösa kaptenen. Bland annat genom att konstnärligt smycka hela fartyget i jättelika målningar.

Historiska blinkningar

Allt detta låter som en klassisk robinsonad, en äventyrlig resa där utsattheten blir påhittighetens moder.

Javisst. Men lägg därtill att Viveka Sjögren inspirerats av mötet med elever, lärare och andra bofasta i Valencia. För några år sedan drabbades denna spanska stad av en förödande översvämning. De leriga väggarna i stadsdelen Paiporta har fått ge färg och struktur till bokens något fläckiga fondbilder.

Ingenting av staden Valencias katastrof syns i bilderboken. Här har bokskaparen låtit sin konstnärliga nerv och skicklighet ta över, kryddat med en rad komiska inslag och lagt in en och annan konst- och fotohistorisk påminnelse som förstärker den tidlösa känslan. Bland annat blinkas till det kända foto från 1930-talet där några byggjobbare äter lunch på en stålbalk högt över New York.

I lägereldens sken kanske man mår lite bättre? LLUSTRATION: Viveka Sjögren

Otippat kul

Det är mössen som för ordet i boken. En saklig och inkännande ton präglar deras samvaro med kaptenen, trots att de inte förstår ett dyft av vad han säger. Det gör inte läsaren heller för den delen, men det är otippat kul med de obegripliga orden.

Fartygets befälhavare bygger så småningom ett väldigt instrument och ger en konsert som får både honom och mössen att dansa vilt. Strinit, strinit! utropar möss och kapten i gemensam glädjeyra.

Musik, konst och vänskaplig vardagsgnet blir ett sätt att gå vidare och mötas över gränser.

Att Viveka Sjögren intresserar sig för detta är givet. Hon har en bakgrund i Svenska Författarförbundets Internationella råd. Har arbetat med litterära projekt i en rad länder samtidigt med författandet som gett henne nomineringar till prestigefyllda priser, däribland Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris i barn- och ungdomskategorin. 2016 fick hon Elsa Beskow-plaketten för bilderboken Om du skulle fråga Micha.

Äventyrsromantik

Om du skulle fråga mig skulle hennes nya bilderbok också få pris, ja, i alla fall direkt nomineras till årets Augustpris.

Sång för Valencia har det som alla riktigt bra bilderböcker har: en äventyrsromantisk ton som lockar alla åldrar, en oemotståndlig kombo av vänskap, varm humor och passionerade rika bilder som jag inte kan se mig mätt på.

Och det som börjar i moll slutar i dur. Kaptenen och hans möss får till slut oväntad hjälp av ett gäng uppdykande melodiösa vänner.

Vad som händer sen står skrivet i stjärnorna.

Det är makalöst fint faktiskt.

30 augusti 2026