Av Gunhild Arby

Danmarks största stolthet föddes i slumkvarteren i Odense, var ständigt olyckligt förälskad, blev kompis med furstar och berömdheter och skrev odödliga sagor som fått Disneyindustrin, Salman Rushdie och andra storheter att gå i spinn. Nu har Odense betalat tillbaka och vunnit på kuppen. Nybygget H.C. Andersens Hus har på nytt satt staden på kartan.

Berättelsen om hur Odenses nya attraktion tog form är som en Andersensk saga, fast av modernt snitt.

Ett bilfritt centrum är en vinst, en annan att turismen fått ett uppsving. Det tidigare H.C. Andersen-museet drog runt 100 000 besökare per år. Nu är besökssiffran nästan fördubblad sedan det nya ”huset” invigdes av drottning Margrethe 2021, strax efter covidpandemin.

Deppig start

De som kommer med tåg får lite otippat ett dystert första intryck.

Från perrongen hastar vi en trappa upp, till en opersonlig gångväg som dryper av deppighet. Ungefär som tillvaron för det lilla pyret i Andersens Den fula ankungen.

Vilken kontrast mot den mångskiftande stad som strax ska uppenbara sig!

En stad som tillsammans med ett antal privata stiftelser satsat långt över en halv miljard (svenska kronor) på ett tekniskt och konstnärligt innovativt sagomuseum, och på köpet lyckats omvandla stadskärnan till en gåvänlig oas.

Förnyelsen av Odense sägs vara en av de mest lyckade stadsmoderniseringarna i nutida Danmark.

Så här gick det till:

I samband med bygget av H.C. Andersens Hus – ritat av den japanske stjärnarkitekten Kengo Kuma och med design av ett otal konstnärliga utövare (dockmakare, kompositörer, ljussättare med flera) – bestämdes att en fyrfilig bilväg skulle flyttas för att i stället ge plats åt en lätt spårväg genom staden.

Det låter ju fint som snus. Men planen innebar att historiska minnen skulle jämnas med marken, däribland H.C. Andersens födelsehus. Stor vånda innan man till sist (för dyra pengar) beslutade göra en omväg, en böj, för spårvägen, så att anrikt kulturarv kunde räddas.

Odense överraskar

Spårvagnen dyker upp på en grästäckt rälsbana strax framför oss och strax framför det nya ”huset”. Den susar fram så tyst att olycksrisken tycks överhängande, men det verkar inte ha hänt något hittills. Och snart glömmer vi oron inför synen av de anslående trä- och glaskonstruktionerna som utgör bygget; totalt 6000 kvadratmeter utställningsyta – det mesta under marknivå – med omgivande prisbelönt parkgrönska.

Kengo Kuma, arkitekten bakom Olympiastadion i Tokyo, har använt ljust lärkträ, ask och furu i japanskt rundade, eleganta formationer. De många trälisterna runt glasrutorna är också en blinkning till danska korsvirkeshus. På väg hit genom ålderdomliga gatustråk vimlar det av sådana historiedoftande byggnader i starka färger.

Odense överraskar med sina många årsrika skepnader. Och med den påtagliga närvaron av H.C. Andersen.

En staty av Den ståndaktige tennsoldaten står i givakt på ett torg. Ett jätteporträtt av sagoberättaren pryder en hel husvägg. Trottoarerna är strösslade med vandringsmarkeringar – svarta fotsteg – i HCAs spår.

Samtidigt är moderniteten påtaglig; gågatorna vimlar av trendiga butiker och krogar, och bilarna lyser med sin frånvaro. De forsar fram ur en tunnel på en större gata ner mot ån där H.C. Andersens mamma en gång tvättade kläder åt välbärgade borgare.

Plötsligt, på ett av stadens torg. Den ståndaktige tennsoldaten håller hov i anrika kvarter. FOTO: Gunhild Arby

Tolv sagor gestaltas av kompositörer, skulptörer, dockmakare, scenografer, animatörer, ljussättare, papperskonstnärer med flera. Den fula ankungen inleder. Sagan som blev ett vittnesmål om Andersens egen förvandling, från utsatt mobboffer till beundrad skönande, har fått två rum. FOTO: Gunhild Arby

Nu blir den fulaste av ankungar den skönaste av svanar. Tekniskt smart, snyggt och roligt. FOTO: Gunhild Arby

Hur var det möjligt?

Stadens charm överrumplar redan innan vi satt foten i det nya huset. Väl där överrumplas vi igen.

Visionen var att fokus inte skulle ligga på Andersen som person utan på att besökarna snarare ska förflyttas in i hans sagovärld.

Har man lyckats? Jodå. Det skimrar av ”eventyr” härinne, det danska ordet för saga, och Danmarks  stolthet har själv fått något av både äventyr och saga över sig.

Som svensk, marinerad i Flickan med svavelstickorna, Kejsarens nya kläder och Prinsessan på ärten, men djupt okunnig om upphovsmakarens liv och leverne, blir jag genast omåttligt nyfiken på honom och hans tid.

Mamman, tvätterskan, var analfabet, och pappan, skomakaren, dog vid 33 års ålder i lunginflammation, utsliten efter umbäranden i Napoleonkrigen.

Hur kunde deras fattige, känslige och drömmande pojke, utan andra tillgångar än en fast övertygelse om att han var ämnad till något stort, bli världsberömd författare, kompis med hyllade kompositörer som Frans Liszt och Robert Schumann? Den senare skrev musik till hans dikter.

Hur kom det sig att han bjöds in till mäktiga furstehus, ägnade sig åt rastlöst livslångt resande i Skandinavien och till England, Rom, Grekland, Marocko, Turkiet? Alltid med ett rep nedpackat i sin koffert för den händelse brand utbröt och han skulle bli tvungen att rädda sig ut genom ett fönster.

Sådana frågor besvaras egentligen inte, och det är också tanken med huset: att uppmuntra till fortsatta grubblerier.

Smart och rörande

Utställningen leder gradvis in i HCAs liv. En vindlande korridor drar oss nedåt. Ett smart grepp. Nu blir vi medresenärer och förs allt djupare in i levnadsfärden, delvis med hjälp av skådespelarrösten i audioguiden. En svart böljande tråd på väggen stakar ut livsbanan. Viktiga årtal markeras. Bilder visar händelser och innovationer (tåg och ångbåtar). Sagopubliceringar pekas ut, liksom personliga triumfer.

Ett av Andersens lyckligaste ögonblick sägs ha varit när han 1867 blev hedersmedborgare i Odense och likt en kunglighet hyllades av fackelbärande invånare som gick man ur huse för att visa sin uppskattning och beundran. Det blir ett rörande exempel på den bekräftelse han sökte (och faktiskt också fick).

De många resorna noteras på en jättelik karta. Flera föremål åskådliggör dem. Ett rep, såklart, och en koffert. Sagan om Den flygande kofferten är för övrigt också förevigad som staty på ett av stadens torg, precis som tennsoldaten.

Det vilar en gränsöverskridande stämning över alltihop, mycket tack vare den sprött klingande melodislingan som tycks sväva i luften; en silvrig sagomättad ton.

Då och då passeras större rum, varav ett belyser förälskelserna. HCA var ofta olyckligt kär, troligen i både kvinnor och män. Det har skrivits spaltmeter om hans böjelser; det finns olika åsiktsläger i frågan, och någon sanning slås inte fast här.

Skörhet och ondska

När källarplanet till sist nås är det dags att möta de tolv gestaltade sagovärldarna. Oj! Den konstnärliga utformningen imponerar, liksom tekniken – ljudet, ljuset, animationerna, tricksen.

Det är så snyggt, roligt och infallsrikt, och det Andersenska djupet (och de personliga erfarenheterna) anas under den vackra ytan.

Väldiga skira pappersväxter förstärker det utsatta och sköra hos Tummelisa, den hjälplösa flickan som var så liten att hon fick plats i en blomma. Specialkomponerad musik för Den lilla sjöjungfrun vibrerar av längtansfylld, romantisk kärlek och havskänsla. Här kan man vila på stora kuddar (strandstenar) på golvet och från den tänkta undervattensvärlden trånande spana upp mot glastakets hägrande ljusskiftande yta.

Den fula ankungen, den ömsinta berättelsen om den utstötta särlingen som till slut blommar upp och blir vackrast av alla, har fått två rum. I det ena finns en svart yta som föreställer en damm. Här kan besökaren lyfta armarna och avspeglas då som svan på ytan. En bild av H.C. Andersens förvandling från hunsad fattigdräng till beundrad skönande som han själv gärna omhuldade.

På liknande sinnrikt vis gestaltas sagoberättarens intrikata bilder av fjäsk, hyckleri och elakhet. Man kan till exempel lajva Kejsarens nya kläder framför en rikt utsirad spegel som klär upp åskådaren i pråliga outfits. Eller smyga in under Snödrottningens kantiga glaskupol och lyssna till mörkt suggestiva toner som förebådar ondskefullt framkallad olycka.

Prålig eller naken? Kejsaren kläs av och på i innovativa spegelbilder.

Ett hus för lek, fantasi och drömmar. FOTO: Gunhild Arby

Varje saga har fått en inledande skylt med en illustration hämtad ur den samling det tidigare museet samlat på sig. Snödrottningen är en ganska ruskig historia i originalversion, men den har också inspirerat moderna ljusare sagor, till exempel Disney-filmen Frost. FOTO: Gunhild Arby

Utsattheten hos Tummelisa gestaltas med väldiga skira pappersblommor. FOTO: Gunhild Arby

Egot får sitt

Efter allt detta är jag så fullproppad med intryck att jag nästan missar barnens gigantiska lekavdelning som nås via en särskild trappa. Här utbildas lärare i improvisationsteater och hit kommer tusentals danska skolelever varje år för att härja runt bland dockteatrar och kreativa verkstäder.

Lekfullt, med filosofisk och lärorik underton alltså.

Och tack och lov inte särskilt insmickrande.

HCAs omvittnade självupptagna känslighet illustreras dråpligt av den lilla ärtan i Prinsessan på ärten. Den vilar upphöjd på en sammetskudde i en alldeles egen monter. Malligt pladdrar den på om den egna betydelsen.

Eftervärldens dom om överspändheten, egot, en viss social inkompetens (som ibland sägs tyda på Aspergers syndrom) må stundtals vara hård, men H.C. Andersens litterära betydelse är oomtvistad. 80 danska uttryck kommer från hans sagor. Hans verk har översatts till nära 160 språk. Tjusiga priser delas ut i hans namn, däribland barnbokens nobelpris, H.C. Andersen-medaljen.

H.C. Andersens Hus speglar både mångsidigheten och berömmelsen. Saknas något? Ja, själv hade jag gärna sett många fler exempel på de moderna bilderböcker som tolkat verken. Jag hittar därtill uppgifter på nätet om att tidigare Andersen-museum genom åren samlat in tusentals illustrationer av sagoförfattarens verk. Finns de att se någonstans? Det hade jag velat veta.

Varje liv en saga

Slutklämmen är hursomhelst fin. Korta filmade inslag med röster från några av världens främsta kulturpersonligheter, bland dem ständigt nobelpristippade Salman Rushdie.

”Han lärde mig att varje liv är en saga”, säger Rushdie och blickar allvarligt in i kameran.

När jag passerat filmduken och sakta rör mig uppför den svängda trappan mot utgången känner jag mig alldeles mör. Och lite förvirrad. Men sällsamt nöjd ändå.

Jag väntar med spänning på den personliga version av Snödrottningen som Anna Höglund, en av Sveriges mest intressanta bilderboksskapare, just nu sliter med under arbetsnamnet Trollspegeln.

Sagor berör saker inom människan som man inte riktigt kan sätta ord på, har Anna Höglund sagt.

Så är det. Ett besök på H.C. Andersens Hus är en inspirerande och lysande ljus- och ljudsatt resa in i ett sagolikt universum, som gjort för fängslande omtolkningar och funderingar.

Hit återvänder jag gärna.

Med hopp om att tågstationen då känns mer välkomnande. Varför inte affischera med illustrationer ur de mest berömda verken?

21 september 2025

Till sist. Berömda kulturpersonligheter berättar vad Andersen betytt för dem. FOTO: Gunhild Arby

Och sen blir det mat, inte en sekund för tidigt, i den vackra restaurangen, också den signerad Kengo Kuma. FOTO: Gunhild Arby

HCA i sin glans dagar. Statyn är placerad vid Rådhustorget i Köpenhamn. FOTO: Gunhild Arby

H.C Andersens ”eventyr” är översatta till 160 språk. Han skrev över 200 stycken. En bilderbok löst baserad på hans liv (längst upp till vänster) gavs ut på svenska 2022. FOTO: Gunhild Arby