En selfie med Pettsons och Findus pappa Sven Nordqvist är inte fel. Vernissage för bilderboken Tidsmaskinen, ett bildtungt och annorlunda samarbete mellan tolv illustratörer, en författare och barnboksförlaget Opal. FOTO: Gunhild Arby
En antidystopisk historieresa som bländar och berör
Av Gunhild Arby
Höstrusket ligger som en blöt filt över Stockholms city när barnboksförlaget Opal välkomnar till vernissage med bilder från nya bilderboken Tidsmaskinen, ett ovanligt historiskt äventyr som direkt fångar blicken.
Opal levererar ständigt faktaböcker med stil. Nu har de levererat en resa genom tid och rum som imponerar stort. Fast den är inte bara för barn. Och det är ingen faktabok.
Eller, ja, det där sista är inte helt sant. I de storformatsbilder som tolv illustratörer skapat för Tidsmaskinen vimlar det av blickfångande föremål, företeelser och folk som funnits på riktigt. Här finns till exempel den sagoblå Ishtarporten i Babylonien och grundaren av det berömda shogunatet i Japan. Och tolkningar av sånt som faktiskt hänt. Som den guldkantade pilgrimsmarschen från Mali på 1300-talet.
Vimmelbok
Historiens ständiga följeslagare krig och armod lyser däremot med sin frånvaro. Jag lyckas bara upptäcka några ficktjuvar, lite gatubråk, vardagsträtor och ett gäng busiga apor när jag nagelfar bilderna inför vernissagen. Det är allt.
Dystopifobi? Historieidyll?
Sara Ruder, som tillsammans med kollegan Anja Eriksson på Opal dragit upp riktlinjerna för Tidsmaskinen, skrattar lite när jag undrar över avsaknaden av elände. Det har tagit drygt två år för allt att ta form, och idén var klar från början för de två historieintresserade förläggarna.
– Vi ville fokusera på människans skapande genom tiderna. Den röda tråden är alla konstnärliga uttryck, det som är gemensamt för alla kulturer. Och så ville vi göra en vimmelbok, säger hon när hon tar emot inne i Galleri Kaktus.
Härinne är det varmt, men utanför blänker gatorna kalla och mörka av regn. I Galleri Kaktus blänker det också. Ljuset från spotarna i taket får bilderna på väggarna att glänsa. Jag går närmare och finner krukmakare i Konungarnas dal i gamla Egypten, raffinerad tempelutsmyckning i indiska Pataliputra 226 f. Kr, grimaserande skådisar i Pompeji år 79 och papperstillverkare i östra Han under Kinas guldålder år 105.
Detalj från Elin Häggs tolkning av Pompeji år 79, före det stora vulkanutbrottet som utplånade staden.
Författaren och dramatikern Tuvalisa Rangström har skrivit en mjukt melodisk text till bokens bilder. Till höger Opals Melina Nordstrand som väntar på signering. FOTO: Gunhild Arby
Rafflande rörelse i shogunatet
Bland illustrationer, konfekt och bubbel minglar bildmakarna som var och en haft i uppdrag att fritt och fantasifullt tolka en av tolv listade historiska platser och år. Med fokus på människomyller.
För Italienfödde Filippo Vanzo var valet lätt. Snabbt norpade han åt sig Edo, Japan år 1853, och gick sedan längre tillbaka. I en bild fylld av rafflande rörelse frammanas tiden under hela det sista shogunatet – en tidsrymd på drygt 200 år. Ett spännande men arbetsamt åtagande.
– Jag har läst japanska på universitetet i Venedig, alltid inspirerats av manga och filmer och la ner många timmar på research för att få bilden så autentisk som möjligt.
I galleriets inre rum står Mulle Meck-illustratören Jens Ahlbom framför illustrationen av staden Djenné i Maliriket år 1324. Han har gjort det mesta under sina drygt 40 år som bokmakare men aldrig ritat något från Mali. Så det ville han göra nu.
Bilden visar ett gigantiskt folktåg genom staden. I täten rider rikets härskare. En gång världens rikaste man sägs det.
–Jag hittade en artikel i Populär Historia om Mansa Musa och hans pilgrimsfärd till Mekka när han delade ut guld till alla under resans gång. 20 000 personer följde honom under färden.
Resultatet: en rolig vimmelbild med intensiv närvarokänsla. Folkhopen som kommer vandrande tycks nästan växa upp ur den sandiga ökengula staden.
Tidstypiska slående färger
Färgnyanserna är förresten bland det mest slående i de mångskiftande verken. Ett tidstypiskt sotsvart London, en grönskimrande vandring bland molnen uppe i Inkariket, ett illgrönt hedniskt Birka, omringat av den turkosglänsande Midgårdsormen.
Ja, och så den osannolikt lapus lazuli-blå Ishtarporten i det forna Babylon. Den knallblå tonen drar till sig blicken som en magnet.
– Min pappa kommer från regionen, säger Ishtar Bäcklund Dakhil, som fått sitt namn efter kärlekens och krigens gudinna Ishtar, och gärna åtog sig den babyloniska tiden och platsen.
Med en irakisk pappa och en finlandssvensk mamma säger hon sig ständigt hantera det ”mellanförskap” som det innebär att ha rötter i flera kulturer. Just nu jobbar hon dessutom med internationella projekt för att få människor att berätta sin historia med bilder.
Böljande textslinga
Tidsmaskinen berättar mängder av människors historier, även om det mesta är upp till läsarens/åskådarens fantasi. Bildernas myller av detaljer och personer bländar och berör och Tuvalisa Rangströms poetiska text rör sig som en böljande musikslinga över sidorna.
Författaren och dramatikern Tuvalisa Rangström skrev texten när bilderna var klara. Hon valde att uttrycka sig på hexameter, ett av världens äldsta kända versmått, välbekant från Odysséen och Iliaden.
– Det kändes roligt att använda sig av ett historiskt språk.
Småfingrade ficktjuvar snor runt fotografen i ett sotsvart typiskt Dickenskt London. ILLUSTRATION: Erik Svetoft. Bilden är starkt beskuren.
I Babylon frodades uppfinningar från sumerernas tid, till exempel kilskriften, världens äldsta skriftspråk. Där fanns också den i dag världskända Ishtarporten. ILLUSTRATION: Ishtar Bäcklund Dakhil
Ishtar Bäcklund Dakhil har levandegjort den intensivt blå Ishtarporten som hon en gång sett i Pergamonmuseet i Berlin. FOTO: Gunhild Arby
Lockande världar
Textens jagberättare färdas genom tiden i sin maskin, landar här och där, noterar tranor och tallar i Japan, slår sig ner i banjanträdets skugga i Indien, lyssnar på en lutspelande förälskad man i det medeltida Europa. Ett smart sätt att använda natur och kultur för att placera oss mitt i dåtidens platser.
Ett antal korta spännande faktatexter – också de signerade Tuvalisa Rangström – har placerats längst bak i boken. De ger en omedelbar orientering och nödvändig information om varje illustrerad epok.
Jag kan sakna exakt tid och plats för nutidsbilden, ett anonymt torg utan årsangivelse på obestämd ort i Sverige. Men det är en petitess. Vartenda bilduppslag är en värld att förlora sig i och återkomma till. Kul är också att leta efter tidsmaskinen som kan gömma sig lite varstans: i en svallvåg, bakom en mur eller uppe bland takåsarna.
Kort sagt: en fnissvänlig och klurig bok som inte bara kommer att leva länge utan också väcka barns och vuxnas nyfikenhet på andra världar. Jag höjer en pärlande bägare för Tidsmaskinens anti-dystopiska och fiffiga tidsresa, bubblande av konst och konstigheter. En solklar julklappsbok för alla som gärna dyker ner i historiens äventyrliga irrgångar.
Uppdaterad 2 november 2025
Birka har blivit ett animerat äventyr med hedniska vibbar. Med Midgårdsormen längst upp till vänster och Fenrisulven som lurar i sin håla längst ner. Detalj av Alexander Janssons illustration.
Manga- och filmintresserade Filippo Vanzo har studerat japanska och ville såklart illustrera shogunatet i Japan. Augustnominerade Clara Dackenberg landade i Indien. FOTO: Gunhild Arby















