Av Gunhild Arby

Medan allt fler medier överger barnboksbevakningen kommer stöd från annat håll. Museer och gallerier har i flera år lyft fram bilderboken. Nu gör en annan finkulturell bastion samma sak. I mars bjöd Svenska Akademien in barnboksbranschen till sin anrika börssal i Stockholm för en högtidlig och lekfull kväll för bilderboken.

Här glädjeglittrades i kapp med de imposanta kristallkronorna i salen där Bellman, kungligheter och nobelpristagare minglat sedan slutet av 1700-talet. Just denna marskväll trängdes barnboksskapare, läsfrämjare, barnbokskritiker och förlagsfolk på bänkar stoppade med tyg i himmelskt blått.

Alla var där.

Eller, nej, inte precis alla. Här vimlade över hundra särskilt inbjudna gäster, de flesta trägna barnboksarbetare i den bransch som ser till att barnlitteraturen frodas och förför. I vimlet skymtade Svenska Barnboksinstitutets chef Åsa Warnqvist, augustprisvinnarna Kristina Sigunsdotter och Oskar Kroon, Berättarministeriets Dilsa Demirbag-Sten, barnboks- och deckarkritikern Lotta Olsson och mängder av bilderboksskapare.

Och på en av de främsta bänkarna satt Svenska Akademiens blivande ständiga sekreterare Ingrid Carlberg.

Kände sig tveksam

Under rubriken Kvällar på Svenska Akademien arrangeras återkommande evenemang i börssalen ovanför Nobelmuseet i Gamla Stan i Stockholm. Nu fick bilderboken ta plats på en av dessa kvällar. En kvalificerad gissning är att institutionen på detta sätt vill peka på barnbokens litterära betydelse.

Ja, det kändes faktiskt som om Akademien ville visa de ofta förbisedda barnboksarbetarna att de förtjänar en plats i det litterära finrummet, och att Akademien nu steppar upp arbetet för barnboken.

Evenemanget 11 mars, Öppna bilderboken, var ett samarbete med Svenska Barnboksakademien, en organisation grundad 1989 för att bilda opinion och sprida kunskap om bra barn- och ungdomsböcker.

Såklart fanns flera av barnboksakademiens ledamöter på plats i börssalen när inledningstalaren, Svenska Akademiens nuvarande ständige sekreterare, Mats Malm, berättade att han först känt sig tveksam till Akademiens stora bilderbokssatsning, En bro av poesi, 60 klassiska svenska dikter bildsatta av barnboksillustratörer. 2021 skickades den ut till landets alla sex-åringar. Och Mats Malm ändrade inställning.

Det roligaste han gjort

– Det är nästan det roligaste jag gjort i det här jobbet, tillstod han och sa att han fortfarande får brev från förskolebarn som skrivit egna dikter efter att ha läst boken, och att just detta lärt honom ett och annat om bilderbokens betydelse.

Han sa sig också ha insett att Akademiens betoning av läsningens instrumentella värde, det vill säga samhällsnyttan med att kunna läsa, riskerar att gå till överdrift. Som om man tänker sig texten som ett sätt ”att knäcka en rebus”. Nu ville han på Akademiens vägnar också lyfta fram barnbokens livspåverkande betydelse. Och inpränta att just bilderboken definitivt inte bara är till för barn.

Sarah Riedel, dotter till Astrid Lindgren-texternas tonsättare Georg Riedel, ackompanjerades av Viktor Skokic på kontrabas och Jonas Östholm, piano. FOTO: Gunhild Arby

En av de tonsatta bilderbokstexter som framfördes: Bipolaren av Ulf Stark, illustrerad av Linda Bondestam i parets prisbelönta Djur som ingen sett utom vi.

Motstånd från vuxna

Kvällen fortsatte med teatralisk bilderboksanalys, panelsamtal om bilderbokens möjligheter och högläsning, interfolierat av musik med modernt jazziga trion Sarah Riedel, Viktor Skokic och Jonas Östholm. Salen höll andan när de framförde melodiskt tonsatta bilderbokstexter av bland andra Ulf Stark, Lennart Hellsing och Anders Holmer.

Som om arrangörerna velat betona det som är bilderbokens helt egna signum: blandningen av drama, ordkonst, bild och musikalisk rytm.

Dramat tillhandahölls på sätt och vis av författaren Katarina Kuick, en av de arton ledamöterna i Svenska Barnboksakademien.

– På Barnboksakademien tycker vi att det är tråkigt att så många vuxna tror att de är för gamla för barnböcker. Det finns ett motstånd, sa hon, och introducerade raskt ett sätt att ”öppna bilderboken”, en metod som utvecklats av den brittiske författaren Aidan Chambers.

Rivig akademiledamot

Med schvung och riv fick Katarina Kuick publiken att avslöja vad man gillat, ogillat, tyckt varit konstigt, och vilka mönster man sett i Olli och Mo, den bilderbok av Eva Lindström som hon nyss högläst.

2025 års Augustpristagare, Fabian Göranson, tyckte sig se ett tydligt mönster:

– De misslyckas med nästan allt de försöker göra, påstod han, men fick genast mothugg av Katrina Kuick, som efter de många publikinpassen sa sig ha sett massor hon inte tidigare upptäckt i boken.

Författaren Katarina Kuick fick igång publiken med en schvungig metod som utvecklats av en brittisk barnboksförfattare och läsfrämjare. FOTO: Gunhild Arby

Finlandssvenska Augustprisade Linda Bondestam, också hon ledamot i kvällens medarrangör, Svenska Barnboksakademien, pratade om sin ”dystopiska gulliga utopi” med Lilla Piratförlagets Erik Titusson och Elina Druker, professor i barnlitteratur vid Stockholms universitet. FOTO: Gunhild Arby

Gullig dystopi

En som inte misslyckats med särskilt mycket, finlandssvenska Linda Bondestam, intog därefter scenen för ett samtal med barnboksprofessorn Elina Druker och Lilla Piratförlagets chef Erik Titusson.

– Finns det en särskild finlandssvensk bilderbokskultur, undrade Erik Titusson.

– Jajamän, svarade Linda Bondestam, Augustbelönad 2024 för Chop Chop, en 88-sidig (!) bilderbok om en liten robot som ständigt tvingas byta jobb efter att ha fått ”sparkis” när allt går på tok.

– En gullig bok om jordens undergång, föreslog barnbokskännare Titusson.

 – En dystopisk utopi, kontrade Linda Bondestam och påpekade att man som bilderboksskapare måste lämna en hel del till läsarens fantasi.

– Det får inte vara övertydligt. En tvååring kan tolka på sitt sätt, en 58-åring på sitt.

Elina Druker såg i Chop Chop en blinkning till Lennart Hellsing, i Bondestams förkärlek för ett och annat obegripligt ord.

– Vissa ord låter härligt för många barn, sa Linda Bondestam som hört småttingar använda sig av uttrycket ”Aj, min piriformis”, efter att i Chop Chop ha läst detta klagomål från en tungt lastad lagerarbetare som inte klarat lika mycket som den lille roboten.

Nya priser visar omsvängningen

För kvällens ordrytmer stod författaren Lotta Olsson. Hon högläste ur Kroppen, ett filosofisk-komiskt samarbete med illustratören Olof Landström. (Han fanns förstås också i publiken.)

– Jag är ju poet och i väldigt många år levde jag i villfarelsen att man inte behöver kroppen. Men sen förlorade jag tätt inpå två människor som stod mig närmast, först min man (tvåfaldigt augustprisade barnboksförfattaren Ulf Nilsson, undertecknads anmärkning) och sen min far. Då blev det hemskt tydligt hur mycket vi är våra kroppar, sa Lotta Olsson som i höstas fick Svenska Akademiens pris till framstående författare av barn- och ungdomslitteratur.

Ett stort pris på 150 000 kronor som instiftades 2021.

I år har Akademien dessutom inrättat ännu ett pris för barnboksskapare: Svenska Akademiens pris till framstående författare av sakprosa för barn och unga.

Om inte detta är ett tydligt tecken på den finkulturella institutionens nya uppskattning av barnlitteraturen så vill jag vara skapt som en nors.

15 mars 2026. 

Några av de bilderböcker som diskuterades på akademikvällen. De två poesiböckerna är Svenska Akademiens storsatsning på poesi för barn. 2021 skickades 250 000 ex av En bro av poesi ut till landets alla sexåringar. Uppföljaren, Tid för poesi, kom 2024 och delades ut i klassupplagor till alla femteklassare.