Av Gunhild Arby

I mötet med monster, vampyrer, spöken och zombies känner sig monstervetaren Bo Eriksson mer levande. Och skräckmästaren Mats Strandberg blir kolugn av skräckfilmer visar det sig en kuslig kväll på barnkulturhuset Junibacken i Stockholm.

Publiken sitter trollbunden när de båda möts i ett samtal med Svenska Barnboksinstitutets kommunikatör Sofia Gydemo,lett av Junibackens kulturpedagog Sara Danielsson. Det är Svenska Barnboksinstitutet och Junibacken som arrangerar denna skräckkväll i mörkermånaden oktober.

Ett femtiotal fantaster har bänkat sig i Cirkusrestaurangen. Färgglada vimplar och leksaker dinglar i taket. Kanske inte den mest monstervänliga platsen för en skräckseans, men utanför fönstren faller som på beställning en olycksbådande skymning över Stockholms vatten.

Trollbunden förresten. Vilket passande ord i detta sammanhang. På väggarna i Junibackens entré hukar John Bauers troll invid sjumilaskogens träd. De ser ut som om de vill säga något.

Sara Danielsson säger det i deras ställe:

– Vi har inget emot att barn både roas och oroas av att besöka Junibacken. Man tar bort ett övningstillfälle om man inte får känna de här känslorna.

Barn i centrum hos King

Mats Strandberg har övat flitigt ända sedan barnsben får vi veta.

 – Det var svårt att gå tillbaka till Disney efter folksagan om Snövit där Snövits styvmor fick på sig glödgande skor och dansade sig till döds.

Efter det blev det i stället Astrid Lindgrens mer hårdkokta Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Lite senare Stephen King. Där barnet ofta står i centrum, påpekar Strandberg.

– Det handlar om barn vars föräldrar inte klarar av dem.

2011 kom det egna författargenombrottet i skrivsamarbetet med Sara Bergmark Elfgren. En rysare såklart: Augustnominerade ungdomsboken Cirkeln, första delen i urban fantasytrilogin Engelsfors. Skräckmästare Strandberg fortsatte därefter på egen hand och har skrivit också för yngre barn (bland annat serien om Monstret Frank, från sex år) och för vuxna (Konferensen och Färjan).

Passande kuslig skymning ackompanjerar monsterkvällen på barnkulturhuset Junibacken i Stockholm. FOTO: Gunhild Arby

– Jag vill skapa monster man kan förstå, säger författaren Mats Strandberg, vilket placerar honom bland de moderna skräckmästarna. Här flankerad av från vänster historikern Bo Eriksson, kommunikatören Sofia Gydemo och till höger kulturpedagogen Sara Danielsson. FOTO: Gunhild Arby

Maria Gripe-vibbar

Den senaste i det strandbergska skräckkabinettet, Pestblommor, är från 12 år. Det är en gastkramande och driven berättelse med Maria Gripe-vibbar om två systrar som tvingas flytta till en ond moster i ett spöklikt slott på landet. Ett 1700-tals-Stockholm har fastnat i pestens klor och flickornas pappa ser ingen annan utväg än att skicka iväg barnen.

Märkligt nog är detta en bok som trots övernaturliga inslag och gammaldags miljöer känns mycket modern med sitt fokus på komplext syskonskap och hantering av yttre och inre hot.

När Mats Strandberg åker runt i skolor får han en känsla för vad barn skräms av.

– Många barn får en chock av att ingen kommer när monstret Frank har födelsedagskalas.

Sofia Gydemo fyller i:

– Barn reagerar inte på ett läskigt monster, men på att barn inte har några föräldrar eller på att de är ensamma.

Väldigt lugn

Bo Eriksson, som nyss gett publiken en genomgång av alla tiders monster, från Lejonmannen, avbildad på 35 000 år gamla grottmålningar, till nutida romantiska vampyrer, frågar retoriskt vad som kan hända om man inte blir accepterad i gruppen.

– I det medeltida Beowulfkvädet porträtteras monstret Grendel som en pojke som inte fått vara med.

– Jag vill skapa monster som man kan förstå, inflikar Mats Strandberg och drar ner en skrattsalva när han berättar att han i dag förknippar Stephen Kings böcker med ACOs kylbalsam eftersom han som barn fick stresseksem av dem.

Numera tittar han mycket på skräckfilm.

– Jag blir väldigt lugn av det. Och jag förstår att Stephen King fyllde ett behov. Jag var ett mycket oroligt barn; jag var rädd och fick dela upplevelsen att som kille vara rädd.

Mats Strandbergs Pestblommor från 2023 (Rabén & Sjögren, från 12 år) är en rysligt spännande berättelse om syskonskap, övernaturligheter, ondska och vetenskap i 1700-talets Sverige. Augustnominerad 2023.

Sofia Gydemo vid Svenska Barnboksinstitutet presenterar de senaste skrämselböckerna för barn och ungdom. Spöken är populärt bland de yngsta. FOTO: Gunhild Arby

Monstermanifestet

Även Bo Eriksson är en storkonsument av skräck, både på film och i litteratur.

– Jag pendlar mellan det och att vara en kylig arrogant akademiker.

Akademiker Eriksson är docent i historia och en av experterna bakom Sveriges Televisions storsatsning Historien om Sverige. Därtill specialiserad på monstervetande, med flera böcker om monstrens historia i bagaget. Monstermanifestet, utgiven 2021 på förlaget Fri Tanke, är en plädering för att inrätta ett särskilt forskningsområde om monster. Ett område som i så fall skulle omfatta vetande från de flesta universitetsämnen, såväl biologi och humaniora som samhälls- och genuskunskap.

Så vad är ett monster? Ja, enligt Bo Eriksson handlar det om kropp (till exempel äckel och/eller fascination för det avvikande, fula, groteska eller makabra) och om gräns (monster kan vakta en skatt, överträda tabun, till exempel mörda eller bryta samhällsnormer).

Men även om monster funnits i alla tider så har synen på dem förändrats i takt med omvärlden.

– När jag växte upp var det självklart att hjälten satte pålen i bröstet på dem, men nu skildras de som sexiga och snygga och har blivit ett sätt att diskutera allt från kapitalism och genusfrågor till identitet och annat som finns inom oss. Man är nyfiken på dem och känner sorg och medkänsla.

Monsterfeber

Drakar, varulvar, jättegorillor, zombies, bestialiska mutanter och blodtörstiga aliens. Det vimlar av dem nuförtiden.

Det råder monsterfeber i masskulturen, skriver Bo Eriksson i Monstermanifestet, ett kunskapsrikt kväde om allt som skrämt folk och fä genom tiderna, och om vikten av att förstå varför det är så.

Själv landar han i slutsatsen att den nutida monsterexplosionen beror på vår akuta rädsla inför klimathot, pandemi, krigsflyktingar, miljöförstöring och – den senaste skräckfantasin – artificiell intelligens som ett hot mot människans existens.

Bo Eriksson både älskar och hatar sina monster. De gör att han känner sig mer levande, mer närvarande, mer mänsklig.

Vi behöver monster, är slutklämmen i hans underhållande upprop för en satsning på monstervetenskap. Monster är, anser han, helt enkelt en viktig samtalspartner i samtalen om vad som identifierar oss som människor, och om vad som karakteriserar ett mänskligt beteende.

Ibland syns eller hörs de inte. Vilket kan vara ruskigt skrämmande.

Som Mats Strandberg säger till den mörkernöjda publiken på Junibacken:

– Vakuumet är det läskiga. Då möter man sig själv.

14 november 2024

Junibackens barnbokhandel plockar snabbt fram lite aktuella monster- och spökhistorier. FOTO: Gunhild Arby

Och här en godbit för vuxna monsterdiggare. Bo Erikssons vackert bildsatta Bestiarium (Dialogos, 2017). Om medeltidens fascination för drakar, enhörningar och andra fabeldjur som på den tiden betraktades som lika verkliga som apor och hundar och kunde symbolisera olika levnadsregler.