Av Gunhild Arby

Med sitt fräna inledningstal på barnbokskonferensen vid Litteralund, Sveriges största bokfestival för barn och unga, fick bilderboksskaparen Sarah Sheppard de mest morgontrötta konferensdeltagarna att vakna till. I sitt tal rasade hon mot den bristande mediebevakningen av barnboksvärlden.

 – Jag förstår inte varför barnlitteraturen får så lite plats i medierna, sa Sarah Sheppard, den senaste i raden av barnboksskapare som i takt med larmen om läskris ledsnat på pressens ointresse.

– Det finns inget som retar mig så mycket som de som skriver om hur viktigt läsning är och sedan struntar i att skriva om barnböcker eller om upphovspersoner. Jag blir galen!

De böcker hon läser som vuxen glömmer hon snabbt, tillade hon.

– Den riktigt stora läsupplevelsen är ju den man hade som ung; jag kommer ihåg var jag läste böckerna och vad jag läste. Såklart är det ju det här som är den viktiga litteraturen.

Med jämna mellanrum får hon frågan om hon inte kan skriva en ”riktig” bok, underförstått för ”riktiga människor”, det vill säga vuxna.

 – Jag svarar att nej, jag har redan den mest stränga, nyfikna och pigga läsekretsen.

Publiken i den fullsatta salen skrattade igenkännande efter Sarah Sheppards slutord:

– Och jag har redan skrivit en ”riktig” bok. Jag har skrivit 20 stycken, till helt riktiga och viktiga människor.

Ingående samtal

En hetlevrad start på konferensdagarna 20-21 april således.

Ute var det däremot långt ifrån hett. I Lunds stadspark skimrade häggen vårlikt i varmvitt, men vid Stadshallen på Stortorget kändes det snarare som den vår de svage kalla höst. Väl påbyltade skyndade de drygt 600 deltagarna på Litteralundkonferensen in genom dörrarna för en sedvanlig tvådagarsduvning om barnboksskapares villkor, våndor och husgudar.

Med 21 år på nacken är konferensen om barn- och ungdomslitteratur i Lund en institution i barnboksvärlden som lockar både internationella stjärnor och inhemska barnboksentusiaster.

Hit kommer varje år bibliotekarier, bloggare, utbildare, folkbildare, illustratörer, författare, förlagsfolk, forskare, bokhandlare och en och annan journalist för att mingla med branschfolk, ta del av prisutdelningar och barnboksnytt. Och lyssna på ingående samtal med bokskapare, såväl nybakade rookies som etablerade rävar.

I år handlade det bland annat om hur man berättar om kärlek för olika åldrar, hur fantasyvärldar byggs upp och hur machonormen i ungdomsboken ser ut.

Veteran. Faktaboksmakaren Sarah Sheppard har djupdykt bland dinosaurier, kartor, evolutionen och kommer i höst med en bok om Charles Darwin. Utsågs 2025 av föreningen Vetenskap & Folkbildning  till årets folkbildare. FOTO: Gunhild Arby

Augustprisade Ellen Strömberg deltog i samtalet om hur man skriver om kärlek för mellanåldern. Här i samtal med ett fan. FOTO: Gunhild Arby

Ständigt ALMA-prisnominerade bilderboksmakaren Sydney Smith, bosatt i Kanada, samtalade med barnboksprofessor Elina Druker om hur han gillar att låta målarfärgen själv bestämma hur bilden ska se ut. FOTO: Gunhild Arby

Jon Klassen förvånar

Utöver litervis med pauskaffe bjöds också på en rolig hyllning av årets mottagare av ALMA-priset, världens största barnbokspris, som Sveriges regering instiftat till Astrid Lindgrens minne.

Två av ALMA-prisets juryledamöter och juryns ordförande fanns på plats för att berätta om 2026 års pristagare, Jon Klassen. Den kanadensiska bilderbokskreatörens debutverk, hatt-trilogin Jag vill ha min hatt, Det är inte min hatt och Vi hittade en hatt, har gjort världssuccé och översatts till mängder av språk, däribland arabiska och kinesiska. På svenska finns ytterligare ett tiotal bilderböcker i Klassens absurt humoristiska stil, de flesta kritikerrosade.

Ingen okänd överraskning i år alltså. Varför just han?

– Man känner det i magen, sa juryledamoten Per Gustavsson.

Till auditoriets nöje gav han sig sen på att visa hur Jon Klassen arbetar med skenbart enkla ögonuttryck. Bara genom att flytta blicken på böckernas figurer eller föremål (allting – saker, hus och personer – har ögon i Klassens bildvärldar) görs läsaren till medskapare av en dramatisk berättelse.

– Trots att jag själv är bilderboksskapare blir jag så förvånad, medgav Per Gustavsson. Man läser in allt i ögonen. Han bara antyder och bygger upp en stämning.

Hitchcockpåverkan

Jon Klassens inspiration från filmens värld är tydlig, framhöll ALMA-juryns ordförande Boel Westin. Alfred Hitchcocks spänningsskapande har satt sina spår. I en bild i hattbok nummer två, Det är inte min hatt, försvinner en fisk in bland vattenväxterna. Precis som bakom ett draperi.

Boel Westin berättade att hennes tankar genast gick till duschdraperiet i mördarscenen i Hitchcocks Psycho. Och juryledamoten Mårten Sandén sa sig i samma hattbok se delar av klassikerfilmen High Noon/Sheriffen.

Lakoniskt, lågmält och laddat således.

Särskilt i Stenen från himlen, en 96-sidig (!) bilderbok där två djur babblar om till synes oviktiga saker medan läsaren biter på naglarna i väntan på den sten som far genom rymden. Tydligt inspirerad av Becketts I väntan på Godot, där vardagliga meningslösheter ger utrymme för stora frågor.

– För ett barn är det hur spännande som helst: Vem ska få den där stenen på sig? sa Mårten Sandén under publikens och övriga juryledamöters stilla fnitter.

Bilderboksmakaren Per Gustavsson demonstrerar hur årets ALMA-pristagare Jon Klassen skapar dramatik bara genom att flytta ett ögonpar. ALMA-juryns ordförande Boel Westin och juryledamoten Mårten Sandén övervakar med egna ögonpar. FOTO: Gunhild Arby

ALMA-pristagarens ögon tycktes ha flyttat ut till en av Lunds husgavlar. FOTO: Gunhild Arby

De karakteristiska ögonparen kunde förra årets Litteralundbesökarna studera närmare vid 2025 års bilderboksutställning i Lunds konsthall. Jon Klassen var på plats och hade också bidragit med dessa egenhändigt tillverkade konstföremål. FOTO: Gunhild Arby

Två som också satsar på att berätta med få ord. Från vänster Frida Naemi Persson och Annica Hedin. Augustnominerade Annica Hedin sa att hon försöker ”gå dit det bränns”. Therese Granwald ledde samtalet. FOTO: Gunhild Arby

Debatt efterlyses

Litteralundkonferensen bjöd på många intima samtalsstunder av detta slag. Och det är just det som är konferensens styrka. Bokmässan i Göteborg i all ära; här borgar noga genomtänkta programpunkter och en kunnig och uppskattande publik för att inbjudna paneldeltagare ska våga bjuda mer än vanligt på sig själva. Rätt lite slarvas bort, även om det hade varit på sin plats med en debatt om barnbokens villkor i dagens medielandskap. Gärna med inbjudna mediechefer och uppretade barnboksskapare av Sarah Sheppardslag.

Sarah Sheppard deltog för övrigt i en av de mer intressanta programpunkterna, ett temasamtal om faktabokens värld. Bibliotekarien och författaren Cilla Dalén borrade djupt i bevekelsegrunder och idévärldar hos de tre hyllade faktabokmakarna Sarah Sheppard, Fabian Göranson och Kristin Lidström.

Nyinstiftat faktabokpris

Cilla Dalén har suttit i den jury som nyligen utsåg den som ska få Svenska Akademiens nyinstiftade pris till en svensk framstående författare av faktaböcker för barn och unga. Om detta fick publiken dock intet veta. Dalén (som själv prisats för sitt läsfrämjande arbete) ville inte avslöja ett knyst innan akademien tillkännagett årets pristagare.

Samtalet öppnades hursomhelst med att hon gav Sarah Sheppard epitetet ”faktaboksgiganten”. Med motiveringen att Sheppard sedan 2008 inte bara ägnat sig åt dinosaurievärldar, kartor och evolutionen, utan också haft sina fingrar med i museiutställningar, kläddesign och annat. Såpass brett att hon av föreningen Vetenskap & Folkbildning år 2025 utnämndes till Årets folkbildare.

– Den föreningen jobbar inte med barn, så det är bra att de lyckats förstå att barnböcker leder till andra saker, kommenterade Sarah Sheppard, som i sitt inledningsanförande påpekat att faktaboken kan vara en bra ingång till läsning för de barn som kanske tycker att skönlitteratur ”suger”.

Fabian Göranson ville gärna se sig själv som folkbildare ”i det lilla”. Hans Augustprisade Klara/Tvättbjörnarnas stad och uppföljaren Klara/Teknokraternas plan är fulla av historiskt riktiga detaljer om de mytiska Klarakvarteren i Stockholm. Och det dräller förstås också av korrekta historiedetaljer i hans fem serieböcker om olika tidsepoker i Sverige. Kanske ger böcker som dessa ”en nyckel till att tolka världen”, funderade han.

Folkbildning i det lilla? Fabian Göransons Augustprisade serieroman om rivningen av de mytiska Klarakvarteren i Stockholm. Bilden är beskuren.

Cilla Dalén dissekerade Kristin Lidströms sprillans nya faktabok Vi är träd där formgivningen sticker ut. I faktabokssamtalet deltog också Sarah Sheppard och Fabian Göranson. FOTO: Gunhild Arby

Självbildare och folkbildare

Kristin Lidström är rättså ny i faktabokssammanhang även om hon nosat på sakprosan som illustratör i En förtrollad värld – om den unga Selma Lagerlöf (med text av Annika Thor och Susanne Marko), en blandning av skönlitteratur och fakta. I dagarna kom hennes andra naturfaktabok Vi är träd, uppföljare till Vi är fåglar. Rena faktasidor avlöses där av drömskt lyriska textpartier med kraftfulla naturscenerier. En hybridbok även det, alltså.

 – Skälet till att jag gjorde böckerna var att jag själv ville bilda mig, sa Kristin Lidström.

När hon nyligen flyttade från Göteborg till uppväxtorten, en landsortsby med skogen som granne, ”pockade det på” att lära sig mer om växter och fåglar. Ett intuitivt faktaletande tog fart. I princip från ett helt ovetande utgångsläge.

– Självbildare, som alternativ till folkbildare, föreslog Cilla Dalén.

Ingen räkmacka

Alla tre faktabokmakare bedyrade att de bara ägnar sig åt sånt de själva är intresserade av. Fabian är historiefan, Sarahs naturvetarintresse är ”jättestort” och Kristin ville ”ta reda på hur det är att vara fågel”. För hennes del börjar allt med bokformgivningen; hon är formgivare i grunden. Det förstår man när man ser det udda format som hennes naturböcker fått. Även det rytmiska flödet i de måleriskt vackra verken vittnar om en formgivares hängivenhet.

Men den som tror att dessa faktabokmakares egenintresse garanterar en räkmacketillvaro får tänka om.

Efter sitt ”otroligt utmattande” arbete med Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare (som fick Carl von Linné-plaketten 2014), ville Sarah Sheppard ta sig an något mindre krävande. Typ hajar.

– Det kan ju inte vara så svårt tänkte jag. Sen visade det sig att det finns drygt 500 arter, att de har funnits i 100 miljoner år, och att man måste känna till 73 hajar för att välja ut tre.

Kort sagt: resultatet ser lätt ut, men det ligger oändligt med arbete bakom.

Vill grotta ner sig

Fabian Göranson drog till sist ner värsta skrattsalvan när han avslöjade att han gärna skulle grotta in sig i nördigt faktasökande om ”kättarrörelser, klosterliv och Jesus sanna natur”.

– Nästan allt blir intressant om det är bra skrivet, sa Cilla Dalén gillande.

Så är det förvisso. Det har de tre ovanstående faktabokmakarna redan bevisat i sina respektive verk. Vågar man gissa att det blir någon av dem som får Svenska Akademiens nyinstiftade faktabokspris år 2026?

Naturboksnestorn Stefan Casta är förstås också en tänkbar kandidat.

Den som lever får se. Helt säkert blir det i alla fall även nästa år en Litteralundkonferens med sedvanligt matiga programpunkter.

29 april 2026

Uppdaterad 30 april 2026

Svenska akademiens nyinstiftade pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga går i år till Stefan Casta meddelar akademien.

Kristin Lidström signerar sin nya faktabok Vi är träd som hon skrivit, formgett och illustrerat. FOTO: Gunhild Arby