Av Gunhild Arby

Aron Landahl, prisad bilderbokskonstnär, har en storslagen hyllning på gång. Precis som den-stora-vågen-konstnären Hokusai ska han göra hundra bilder av en älskad plats. Hokusai hade sitt berg, Fuji. Landahl har sin ungdoms Karlsö.

Ska man vara riktigt petig är det två öar det handlar om, Stora och Lilla Karlsö, båda med säregna silhuetter utanför Gotlands västkust.

Härute jobbade Aron Landahl som naturguide under många somrar. Lärde sig ”älska platsen” och har ”marinerats i alla historier” kring de sägenomspunna och vetenskapligt intressanta öarna.

Långt dessförinnan, redan i tonåren, hade han fängslats av en bok om Hokusais Hundra vyer av berget Fuji. Då såddes ett frö som 2019 ledde till en stipendievistelse i Japan med fokus på hur Hokusai ”fångat” sin plats.

Turligt nog företogs Japanresan precis innan pandemin lagt sitt kvävande grepp om världen.

Nu är arbetet med Hundra vyer av Karlsö i full gång. Låt vara på en ”lågintensiv nivå” – bilderboksarbetet går före. Men tio vyer i vykortsformat har Aron Landahl redan låtit rama in.

Japanturné

Han kommer gående mellan de enorma lövträden vid gamla Ulleråkers mentalsjukhus i utkanten av Uppsala. Öppnar dörren för att släppa in oss i Hospitalet. I rummen utmed de forna sjukhuskorridorerna ryms ett 40-tal konstutövare (musiker, textilarbetare, författare, översättare) och här har också Aron Landahl sin ateljé.

En rätt så belamrad ateljé, visar det sig. Fylld med föremål som tyder på några av innehavarens färdigheter. Han är konstnär och illustratör (utbildad vid serietecknarskolan i Malmö), men också sjuksköterska, ”halv biolog” och musiker.

Framför soffan vid det stora fönstret står en egenbyggd marimba, ett slaginstrument i trä, som fungerar som soffbord. Ur en svart fyrkantig låda plockar musiker Landahl upp ett irländskt dragspel och drar en trudelutt. Han spelar också piano, men något sådant lär inte få plats här.

Det musikaliska intresset har under hösten resulterat i en turné  – både i Sverige och i Japan – med en japansk instrumentalduo som tonsatt Aron Landahls prisade bilderbok Alla äter alla. En slags bildlitterär faktabok som Augustnominerades 2024 och samma år fick Snöbollen för bästa svenska bilderbok och Elsa Beskow-plaketten för bästa illustrerade svenska barnbok.

Han gillar udda perspektiv och detaljrika scenografier. FOTO: Gunhild Arby

Vyerna görs i det format de ska tryckas, det vill säga i vykortsformat. Finliret försvinner om de skulle förstoras; då ser man strecken som gjorts i stället för helheten. FOTO: Gunhild Arby

Konstnärens ateljé i Hospitalet på Ulleråkers gamla mentalsjukhus utanför Uppsala. Ett 40-tal konstutövare har sin arbetsplats här. FOTO: Gunhild Arby

Affisch av Aron Landahl till höstens musikaliska turné, en kombo av högläsning och ömsinta specialkomponerade toner av japanska duon Music for Isolation.

Fått mycket beröm

2019 års Japanvistelse gav fler utbyten. Under två månader bodde han i ett gammalt hus i Tokyo. Besökte utställningar, träffade konstnärer som arbetade med träsnitt i Hokusais anda, lärde känna folk.

Och, inte minst, började inse att han faktiskt är konstnär.

– Jag hade inte riktigt tänkt att jag skulle kalla mig det innan, men stipendiet talade för att det finns någon slags potential.

Priser och strålande recensioner, även av den senaste boken, Buren, ett samarbete med barndomsvännen Mark Wallenius, talar tydligt för detsamma.

Och, ja, bilderboksarbetet går först. Just nu har han gjort klart ungefär en tredjedel av ett blivande mysterium med bilder inspirerade av barndomsstaden Visby.

Det hindrar inte att han av och till tar fram sin bruna stiftpenna och doppar den i en liten bläckburk för att jobba på sitt långtidsprojekt, de hundra vyerna av Karlsöarna.

– Jag har inte släppt tanken på en bok någon gång i framtiden; jag är ju bokmakare. Det är kul att det får växa fram långsamt. Grundidén är att ha samma teknik och undersöka hur mycket jag kan göra med enbart tusch. Det är inte så lätt att hitta rätt papper och det är knepigt att doppa pennan så att det inte blir plumpar men ändå tillräckligt med bläck.

Vyerna mejslas fram med små repetitiva rörelser. Efter en veckas heltidsarbete kan det bli en bild, men då får han ont i handleden, så det får snarare ta två veckor med längre pauser.

Fånga platsen

För gemene man är namnet Hokusai inte så känt, men den som undgått den ikoniska bilden av en rullande väldig våg som hotar att dränka tre små fiskebåtar har nog sovit under en sten. Hundra vyer av berget Fuji är alla utförda i svartvitt, men japanen gjorde dessutom 36 vyer i färg. Under vågen utanför Kawanaga är en av dem.

Hokusai avbildar vardagliga scener med berget Fuji ständigt närvarande, ibland bara som en spegling i vattnet. Landahls verk är mer detaljrika utsnitt av natur, djur och miljöer: en stig genom tät växtlighet upp genom klipporna, en dykande sillgrissla, en grotta med skelett, det upplysta fyrhuset med svalor flygande kring taket.

– Det handlar om att fånga platsen. Det är en intuitiv process, ett ordlöst berättande, säger han innan han förlorar sig i en folkbildande utläggning om Karlsöarnas ursprung som korallrev i ett tropiskt hav, fossilrester av korallrevens alla djur, gravrösen och 9000-åriga människolämningar.

Rätt mycket är värt en noga utmejslad vy enligt Karlsös tidigare naturguide.

På branta klipphyllor häckar tusentals sillgrisslor, en syn man inte ser någon annanstans i Sverige. När ungarna kläcks (under ”ett jäkla tumult”) hoppar de, ibland 20 meter rakt ner, till stranden eller i havet. Och simmar sedan ut till pappan som de känner igen på lätet som kommunicerats medan ungen fortfarande hölls i ägget.

Arons resa inspirerade

Efter detta känns det kortfattade konstaterandet ”Det är viktigt med respekt för naturen” tämligen givet. Liksom den Landahlska oviljan att bidra till klimatpåverkande flygresor.

När stipendieresan var på tapeten reste han via transsibiriska järnvägen och med färja från Shanghai. Stor förvåning uppstod bland de japanska konstnärskollegorna. Vana som de var vid naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott hade klimatfrågan hamnat i skymundan. Men efter mötet med Aron drog debatten igång i konstnärskretsarna.

Vilket i år resulterat i en årsbok utgiven av ”Art Initiative Tokyo” där de senaste årens klimatarbete redovisas. Årsbokens namn är Aron´s Journey. Den ska komma ut varje år under det namnet.

Inte så tokigt att åka iväg för att bli inspirerad av Japan och själv inspirera sina nyfunna kollegor, kan man tycka.

Om Visbys betydelse

Själv står Aron Landahl på fler axlar än Hokusais. Inspirationskällor är Gustave Dorés svartvita etsningar, Henri Rousseaus färgstarka naivism, Hans Arnolds mystiska rysaruttryck, Josabeth Sjöbergs detaljerade akvareller av de egna bostäderna i 1800-talets Stockholm och M.C. Eschers ”omöjliga” perspektiv.

Nyckelord tycks vara udda perspektiv och detaljrika scenografier.

Ja, och så Visby, förstås.

– Jag är bortskämd som har fått växa upp i den miljön. Visby har betytt jättemycket. Mitt intresse för scenografi kommer därifrån. Berättelserna finns i marken. Det känns som om platsen är berikad av allt som hänt där.

Precis som de 100 platserna på Karlsöarna får man förmoda.

12 oktober 2025

Sjuksköterska, ”halv biolog”, konstnär, illustratör och musiker. Uppväxt i Visby som haft avgörande betydelse för konstnärsskapet. FOTO: Kajsa Göransson

Öppningsbild i senaste bilderboken Buren, ett samarbete med barndomsvännen Mark Wallenius, som fått strålande recensioner. Just denna bild har Region Uppsala köpt in för att hänga upp på någon offentlig plats. ILLUSTRATION: Aron Landahl

Ur Titta Rödluvan, Aron Landahls samarbete med Barbro Lindgren som lett till två småbarnsböcker, Titta Rödluvan och Titta Lill-Hans. ILLUSTRATION: Aron Landahl

Från prisbelönta Alla äter alla. Till våren kommer ett mysterium med Visbyinspirerade verk. ILLUSTRATION: Aron Landahl